Foto: Adrian Pehrson.

A36: "Man blir igenkänd hos de flesta"

08:20 13 Jun 2022

För två år sedan var han okänd. Nu genererar han mer trafik än den brittiska motorvägen med samma namn, men han är fortfarande samma gamla vanliga A36.

– Är det okej att jag filmar? frågar vännen och lillkusinen.
– Det är till en dokumentär om några år. Kanske, säger A36.

Han är naturligtvis inte döpt till A36, bland annat eftersom han inte är son till Elon Musk och Grimes. Egentligen heter han Geivar, men kallas Givi. A:et står för två saker – Alien och AT. Allmäntjänstgöring? Nej, A-trupp Entertainment, som vännerna kallat sig sedan de var små. AT är dessutom titeln på en nysläppt singel. 36 kommer från postkoden i Partille.
– Postkoden för hela mitt område är 433. Anledningen till att jag valde 36 är för att mitt område känns väldigt ockuperat, väldigt utanför allt det andra i samhället. Det är det området som betyder något för mig. Det är där jag har varit och det är där mina vänner är från, säger han.

Livsstilskartan på hitta.se beskriver invånarna i postnummerområdet 433 36 som "Unga och medelålders singlar med låga inkomster i hyresrätt i multikulturella förortsområden till storstad". De är särskilt intresserade av astrologi och andra länders kultur.

Vad är grejen med aliens?
- Jag gillar grejer som man tror på, som inte har bevisats. Jag fick det som inspiration från en annan stor artist, när han stack ut var han en alien för att han inte var som de andra. Jag brukade skämta med grabbarna, "jag är alien yani, jag gör något som ingen annan gör", och sen blev det en seriös grej.

Är det långt mellan den du är privat och den du är på scen?
– Jag är exakt samma människa! Men jag vill inte att folk ska minnas mig bara för min musik. Jag vill inte att folk ska minnas mitt riktiga namn och tänka på musik. När någon minns mitt riktiga namn vill jag att de ska tänka att det var en bra kille, en snäll kille som tar hand om de han kan ta hand om och gör det bästa han kan. Man kan inte göra så mycket mer än så. 

De han tar hand om är en stor skara, som egentligen alla tar hand om varandra. 
Jag funkar inte själv. Det är inte bara jag som gör musiken bara för att det är jag som syns.  Vi är ett helt team som sitter och jobbar med det här varje dag. Det är mycket folks åsikter, mycket folk som jobbar med mig som förtjänar otroligt mycket cred. Det är kul att det är så sammansvetsat och det är också därför det gått så bra tror jag.

 

"Mina vänner förtjänar det"

 

Karriären som vänsterytter i Jonsereds IF var kortlivad, trots att deras logga syns när han viker ner mössan. Fotbollsintresset är ändå kvar och han är i högsta grad en lagspelare.
Grejen är att när jag ser att mina vänner vill att det ska gå så bra för mig som om det var deras egna karriär då gör jag allt i mitt liv för att de ska bli en del av det här. Utan dem är jag ingenting. Det är de som sa till mig att börja, det är de som har gett mig idéer, det är de som har pushat mig varje dag. I slutet av dagen har de gjort exakt lika mycket som jag har gjort. Mina vänner förtjänar det. Varför inte köra inom laget?

Vilka hejar du på?
– Juventus och IFK Göteborg.

Apropå klubbar är det i princip bara sådana han har spelat på tidigare. Åre Sessions är det första stoppet på en större festivalturné som sträcker sig över flera länder och månader.

Du rappar att alla andra bara yrar. Nu ska du yra själv, på Storsjö- och Brännbollsyran och otaliga andra ställen, till och med två i Finland. Har du någon semester?
– Nej. Men jag har haft min semester. Det är svårt att ha det i mitt yrke - du kan vara i Spanien men fortfarande göra musik. Det kanske funkar jättebra. Ibland kan du inte göra musik på två månader och känna att du bara vill varva ner. En paus kan komma när som helst men en PAUS det räknar jag inte med.

Du har jättemånga finska fans. Du kommer göra att finnar börjar prata svenska igen.
Det hoppas vi. Det är otroligt kul. Jag är sådan att jag lyssnar på musik som jag inte ens behöver förstå. Jag lyssnar på fransk musik. Jag har ingen fransk bakgrund, ingen som ens talar franska. Jag gick spanska i skolan. Men jag gillar alltid musiken för vad den är i melodier och i känsla. Det är inte så viktigt vad de säger till mig, det viktiga är att det låter bra och att jag får ett speciellt mode. Jag är glad att jag har lyckats med det i min musik. Det känns som att jag har lyckats med det i Danmark, Norge, Finland och lite i Estland. 

Det måste vara jättekonstigt?
– Faktiskt inte. Musiken har följt med mig hela mitt liv och jag har alltid känt att musik har funnits där. Jag har rappat för fyra, fem av mina vänner hela mitt liv och det är mer nervöst än att stå på scen framför 3 000. 

Vad är det som kännetecknar den franska hiphopen?
– Det är nog sättet de gör sin konst på. En artist måste sticka ut för att slå. Det måste vara otroligt skumt, ingenting man hört innan. Kanske tycker man till och med att det är dåligt i början. Jag tycker att de är så pass unika - deras producenter, deras artister, hela deras kultur är unik. Det är tyvärr sånt som bara tar tid. Det kommer komma till Sverige också. Sveriges hiphop-industri har precis börjat ta plats under senaste fyra-fem åren. Med tiden kommer det bli så här också. Frankrike har mod att vara annorlunda. Det är så många olika kulturer - det är folk från Senegal, Algeriet, Marocko, Frankrike, från alla möjliga länder och det är fint att få höra en del av alla rappares kultur.

Början på din karriär beskrivs ungefär som att du bara gick in i studion en dag, skrev din första låt och det blev en banger. är det verkligen så?
– Jag vet vilken makt musiken har haft i mitt liv, så det har alltid känts som att jag kommer göra något med musik. Vad det är jag kommer göra inom musik hade jag ingen aning om. Innan jag släppte min första låt hade jag sökt en utbildning till musik- och ljudingenjör. När jag väl släppte Alien, två månader senare, fick jag veta att jag hade kommit in. Då tänkte jag att nu är jag redan igång, så jag hoppar det.

Nu vet hela 433 vem du är. Är det jobbigt?
Man blir igenkänd hos de flesta, men det är någonting man ska uppskatta. Självklart kan det bli jobbigt, allt kan bli jobbigt, men det är ingenting man ska klaga på. Jag visste att den risken finns och för att folk ska kunna uppskatta min konst, för att jag ska kunna vara en förebild för folk, kanske förändra folks liv och folks humör så tror jag att det måste vara så. Det är mer positivt än negativt.

Vad gjorde du innan?
– Lite innan jag började rappa var jag arbetslös ett tag, innan det jobbade jag deltid och innan det jobbade jag på fabrik. 

Några planer på en turnébuss är ännu inte utstakade. Det är långa avstånd och lär flygas en del. Har du körkort?
- Ja.

“Åker runt i bilar, automatiska” sägs det i hitlåten Samma gamla vanliga. Kan du köra manuell?
– Jag ska vara ärlig med dig.

Det är alltid uppfriskande när någon plötsligt berättar att de ska vara ärliga med en. Har allt hittills varit lögn? Ta det du läst tills nu med en nypa salt. Resten kan du lita på. 
– Jag tog körkort för manuell 2016, jag körde manuell bil tills mars 2017. Sedan dess har jag kört automat. Jag tror att jag är ringrostig efter fem år men jag tror att jag klarar det.

Vissa tycker att alla dina låtar låter likadant. Vad har du att säga till dem?
– Min nästa singel, ute väldigt snart, lyssna på den. Då kommer ni fatta att det inte stämmer. Men jag förstår ju självklart att hiphop, överlag, när man kör det över en viss period, så låter det ganska likt. Det är samma BPM, samma ton, samma key. Men samma låt skulle jag inte säga att det är.

Vad vill du att folk ska känna när de lyssnar på din musik?
Om de fortsätter säga att det låter som mig så är jag nöjd. Det är inte svårare än så. Det kommer komma mycket variation med tiden men det har inte varit läge för det. 

 

"Det känns som en grej man måste göra som artist från Sverige"

 

Hur ser framtiden ut?
– Framtiden kommer vara att jag fortsätter ha kul, jag kommer turnera och släppa lite musik. Förhoppningsvis samarbeten. Vi siktar mot ett mycket bättre år och vi ska ha mycket roligare. 

Det där var ett riktigt fotbollsspelarsvar. Vilken spelning ser du mest fram emot?
– Jag ser nog mest fram emot Liseberg. Det är hemmaplan. Det är en dröm. När man har varit liten har man sett de här stjärnorna utanför Liseberg med Michael Jacksons namn i. Det känns som en grej man måste göra som artist från Sverige, och från Göteborg speciellt.

När tror du att du säljer slut Ullevi?
– Tre år siktar vi på. Det låter ändå relativt rimligt.

Du var grammisnominerad tre gånger om och vann för årets nykomling. Hur känns det?
Det känns kul, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Det är mer bara att jag jobbar och gör mitt. Om folk uppskattar min musik känns det som att jag gjort något rätt. Med tre nomineringar kan jag säga att 2021 var ett bra år för mig och vi siktar ännu högre nästa år. Vi gör vårt bästa bara. 

Vänsteryttern skiner fram igen.
– Ja.

Anteckningsblocket kommer upp ur väskan och pennan ur fickan.
Säg inte att det är en autograf nu! Jag har inte hittat någon än, säger A36.

Absolut inte. Du har sagt att du “alltid älskat musik, att teckna, och fotboll”. Nu är det upp till bevis. Vill folk fortfarande ha autografer förresten? Jag trodde det var selfies som gällde.
Det trodde jag också. En dag kom mamma hem från jobbet och bara "mina kollegor vill ha din autograf". Lite old school.

Övar du på att skriva en autograf?
Nej, inte så mycket.

Vad står på din rider?
Det står väl ingefära, lite gifflar, lite godisnappar, lite alkohol för att dricka sprit och chilla i logen. Vi kommer lägga till lite grejer, men mina vänner har bättre koll. Det är bland annat de som skriver den, men inte bara.

De strömmar in runt intervjubordet, och under tiden ritandet pågår pratar vi om drömelvan på FIFA. Det är många tvära kast. Men det står klart att Paulo Dybala är anfallare. Och härkomsten till trots är uppställningen inte 4-3-3. GIF Sundsvall är oväntat överrepresenterade, och laget späds ut med många ur A-truppen.  Teckningen börjar bli klar och vi har konstaterat att alla A36 vänner är “otroligt korta”, förutom den som är 196 cm och därmed får stå i mål.
Den här ritningen var nog den sämsta i mitt liv tror jag.

Utöver spelningen på Liseberg och en rad konserter i Finland spelar A36 bland annat på Lollapalooza i Stockholm, på Storsjöyran i Östersund samt på Hudikkalaset i sommar. 

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!