Som huvudstad i ett land där diktatur styr, där människor ständigt lever i förtryck och nu på sistone även i fattigdom borde Teheran vara staden där man knappt orkar hålla sig vaken. Istället är Teheran staden som aldrig sover och som man bara vill se mer av. Nöjesguidens Peyvand Ahmedi har besökt Irans huvudstad.
Det är inte första gången jag besöker Teheran, det är däremot första gången jag reser hit på egen hand och när jag står i kön till passkontrollen, eller snarare klungan som kan jämföras med den utanför Spy Bar en lördag börjar jag känna mig lite nervös. Delvis för att min pappa skrämt upp mig genom att ett flertal gånger varna mig för att jag absolut inte får säga att jag jobbar på en tidning, men också för att dom som jobbar inom persiska myndigheter inte direkt är kända för att vara charmörer. Mannen i passkontrollen verkar inte bry sig alls om vad jag jobbar med, och stämplar mitt pass utan att knappt kolla på mig. När vi tre timmar efter jag landat lämnar flygplatsen är klockan två på natten, och Teheran som i vanliga fall är en högljudd och trafikerad stad ekar nästintill tomt. Medan min 20-åriga kusin trycker hårt på gaspedalen säger han “vi har laddat ned musik som du lyssnar på” och sätter på Tupac på högsta volym samtidigt som jag kollar ut genom bilfönstret och håller i mig. Det må vara nästintill tomt på motorvägen men jag är livrädd ändå, alla bilförare i Iran är nämligen spritt språngande galna. När vi är framme vid lägenheten har jag sett mitt liv passera i revy fyra gånger, lyssnat på Tupac för första gången i mitt liv och räknat att min kusin tutat 89 gånger sen vi lämnade flygplatsen.
Jag blir väckt med skrik och jubel morgonen därpå, min första tanke är att något stort måste hänt men det visar sig att min släkt är överlycklig över att vädret i Teheran bara är så här rent och friskt någon gång per år. “Inga avgaser och man kan se bergen på andra sidan staden”, säger min moster. När jag kollar ut genom fönstret ser jag att det stämmer. Till vänster om mig ser jag porten till Shahens herrgård som han bodde på fram till revolutionen 1979, rakt framför mig ser jag ett snötäckt berg, till höger skymtar jag en av Teherans största och mest livfulla basarer Tajshrish och när jag kollar ned på gatan ser jag en liten kvinna i slöja som kraftigt slår på en bil och skriker på en bilist som nästan kört på henne. Den lilla kvinnan är min mamma som anslutit från en annan resa och när hon kommer upp till lägenheten kommer alla överens om att dagens första stopp bör bli Bam E Teheran. Men först frukost, och kanske lite lugnande till min mamma som redan börjat tröttna på Teherans puls.
Vi sätter oss i bilen och kör mot toppen av kullen som ska ha Teherans bästa utsikt, och visst är det så. På den väldigt fina, men otroligt kalla platsen kan man skymta hela Teheran och fan vad stort det är. Den delen vi är på kan man enkelt promenera upp till, men för att komma ännu högre upp måste man ta kabinbanan, en av mina kusiner som ska fortsätta till toppen för att åka skidor frågar om jag inte vill följa med men jag tackar artigt nej, vilket jag tyvärr kommer att ångra senare under dagen. Vi åker tillbaka in till Tajshrish och armbågar oss genom folkmassor och gatuförsäljare för att ta tunnelbanan till Teherans basar. Att åka tunnelbana i Teheran är nog topp fem sjukaste jag gjort, det finns det tre olika vagnar, en för män, en för kvinnor och en för båda. Så fort dörrarna till tunnelbanan öppnas springer alla in för att få en sittplats, och när jag lite andfådd kliver på förväntar jag mig något rätt så ofräscht men det visar sig att vagnarna är betydligt fräschare än dom i Stockholm, och dessutom mycket mer händelserika. Under mina tjugo minuter hinner jag se två otroliga uppträdanden framförda av gatumusikanter, en kvinna som säljer kläder, två kvinnor som bråkar om vem ska få en sittplats, en kvinna som säljer bröd och en man som säljer burkar med guldfiskar i. Väl framme vid rätt hållplats tar det tio minuter att ta sig upp från stationen, det känns som att alla åtta miljoner i staden bestämt sig för att åka hit just idag. Teherans basar är fylld av butiker, marknader och hål i väggen som säljer allt möjligt, och bland alla butiker gömmer sig en av Teherans bästa och äldsta restauranger som också är främsta anledningen till varför vi åkt hit. Restaurangen Moslem ligger ungefär i mitten av basaren, och lättast hittar du den genom att försöka lokalisera en otroligt lång kö. När vi ställer oss i kön känns det rätt lönlöst, vid första anblick känns det som att man måste stå i kö i minst två timmar för att sen vänta på sin mat i ytterligare en timme. Men från att vi ställer oss i kön till att vi blir serverade vår mat tar det exakt tjugo minuter, och när jag tar min första tugga så är min första tanke att jag skulle kunna stå i kö i två dygn bara för just den tuggan jag precis tagit.
När vi lämnar basaren skickar min kusin som bestämde sig för att åka skidor ett videoklipp till mig. I klippet står han och hans vänner på någon bergstopp med en varsin drink (bestående av hembränt då alkohol är olagligt i Iran) och dj-bord och festar medan elektronisk musik spelas högt i bakgrunden. Jag kollar bittert om på klippet igen och igen, och hör att det är Todd Terjes Inspector Norse som spelas. Trots att min kropp är fylld av bitterhet kan jag inte låta bli att le åt det faktum att mainstreamelektro och rave även har nått landet där fest och alkohol egentligen är förbjudet. Vem är jag som klubbredaktör att missunna någon en olaglig cool fest på en bergstopp?
Efter basaren åker vi vidare till Darband som också är beläget i närheten av Tajrish. Här har man byggt upp olika restauranger och caféer mitt bland berg och floder. Vissa restauranger är bara flytande (stabila) träbitar i en av många bäckar och vissa restauranger är uppe på toppen bland gröna träd och färgglada lampor. Även om Darband har ett stort urval av restauranger skulle jag inte rekommendera att man äter här, även om maten kan vara bra har Teheran restauranger som erbjuder bättre mat till bättre priser. Däremot så slår vi oss ändå ned för att njuta av den otroliga atmosfären, men beställer istället in te och vattenpipa. Det är ändå få saker som slår en hederlig persisk fika. Kvällens middagsval blir dock däremot inte så traditionsenlig, en av mina 73 (ish) kusiner hämtar upp mig och vi åker till en av Teherans hetaste och trendigaste restauranger just nu, Kenzo. Restaurangen visar sig vara en japansk sushirestaurang och det är med en något dryg och skeptisk inställning jag beställer in min mat. Och när jag får in maten är det inte bara den jag äter upp, utan också min skepticism.
Resans andra dag startar vi på Café Lamiz, som kort och gott skulle kunna beskrivas som ett hipstermecka. Här sitter modemedvetna tjejer som dragit ned slöjan och låter den vila på axlarna istället. Killarna sitter och diskuterar vad dom tror kommer hända i sista säsongen av Game Of Thrones och baristan står och dansar diskret till den elektroniska musik hon valt. Efter frukosten går vi upp för gatan till Saad Abad Complex för att sedan gå vidare till Niavaran Complex som ligger en tio minuters promenad bort. Både Saad Abad och Niavaran är det sista som är någorlunda välbevarat efter revolutionen och där man faktiskt nämner och upplyser om Shahen och den forna drottningen Farah Diba. Här får man se hur kungaparet bodde, vilka kända gäster som besökte slotten och många delar av både Niavaran och Saad Abad är enbart dedikerade till Farah Dibas otroliga garderob och dom kreationer hon bar under sina år som drottning. Efter att vi varit något kulturella bestämmer jag mig för att vi måste dra ned på det fina och gå till en pizzeria som heter Perperook för att äta pizza på persiskt vis, det vill säga pizza med tjock botten och massvis med ketchup på.
För att gå av oss matkoman beger vi oss till basaren Tajrish och köpcentrumet Ghaem som ligger i anslutning, här hittar man allt från råvaror till det senaste inom mode. Efter att jag tappat det helt och köpt allt jag behöver plus lite till och min mamma blivit helt torr i halsen efter att ha pratat om sanktionerna med varje butiksägare beger vi oss bort till konditoriet Ladan och köper med persiska bakelser hem. Efter resans kanske tionde matkoma börjar vi prata om vad vi ska äta till middag, och när alla i släkten lagt sin röst beger vi oss till SPU för persisk husmanskost, det vill säga kebab. Efter middagen blir jag meddragen till ett Café som heter Exit, som till synes verkar vara ett ganska tråkigt fik, men när klockan slår 22:00 släcker ägaren ned och tar fram mikrofoner. Det visar sig att det är dags för karaoke.
När jag packar min resväska för hemgång senare på natten kan jag inte undgå att bli fascinerad av landet jag strax ska lämna. Även om jag själv besökt Teheran tidigare och har föräldrar som kommer från Iran kan jag själv ofta vara fördomsfull om landet man ofta läser om. Och även om det känns dumt att romantisera ett land som gått från frihet till en diktatur som pågått i fyrtio år kan jag inte låta bli att imponeras av folket som aldrig slutar drömma om ett fritt Iran och gör det bästa av situationen. Men framförallt imponeras jag av alla tjejer som varje dag riskerar sina liv genom att ta av sig sina slöjor för att visa att dom är mer än sin regim.
Jag hoppas innerligt att ingen charmör inom Irans myndighet läser denna text då jag gärna vill åka dit igen. Som tur är Nöjesguidens hemsida blockad i hela landet så förhoppningsvis blir det 48, om inte fler timmar i Irans huvudstad snart igen. Den som som lever får se.
HÄR BOR DU
OBS! Det går inte att boka hotell i Teheran via hemsidor, man måste kontakta dem privat via mail eller telefon.
Espinas Palace Hotel
33 Ave, Behroud Sq, Tehran 1981846911, Iran
Parsian Azadi Hotel
Yadegare-Imam Cross Road | Chamran Highway, Tehran 1997673783, Iran
Parsian Esteghlal International Hotel
Crossroad of Chamran Highway And Valiasr Street, Parkway Crossroad, Tehran 11369, Iran
HÄR ÄTER DU
Moslem
District 12, Tehran Grand Bazaar, Tehran 11369, Iran
Överlägset en av Teherans bästa restauranger.
Kenzo
Tehran Province, Tehran, No.30، Khoddami St, Iran
Sushi är kanske inte det man suktar mest efter när man är i Teheran, men om du får ett sjukt sug är detta stället du borde gå till.
Dizi
Iranshahr shomali, Mousa Kalantari street, n#52, Tehran 11369, Iran
Iranska traditionella rätter, går du hit bör du beställa Abgoosht som är en gryta med potatis och lamm.
AKTIVITETER
Bam E Teheran
Njut av Teherans bästa utsikt medan du sitter på en uteservering och kedjeröker.
Åk skidor:
Skidparadiset Dizin ligger i Alborz och är bara en kort bilfärd från Teheran.
Milad Tower
Irans högsta byggnad, här inne kan du ta del av olika sevärdheter och restauranger.
SHOPPING
Palladium
Ett köpcentrum där Teherans övre medelklass shoppar.
Bazaar Tajrish
Basaren som har allt, förutom gott om utrymme medan du går mellan butikerna.
Passage Ghaem
Ett köpcentrum som ligger i anslutning till Tajrish, här hittar du allt från persiskt porslin till jackor från det inte så välkända märket Balenziaga.
