Antingen kan södra Kalifornien upptäckas genom en klassisk roadtrip, eller på motorcykel med ett gäng beväpnade gaykvinnor. Vi valde det senare och lät Kalle Wannerskog dundra fram i snustorra Lucky Luke-miljöer bland vingårdar, hökar och äkta patriotöl.
Lördag – Motorer, droger och vapen
– Darn, var är mina löständer? säger Boardway med en ton som avslöjar att hon är trött på sig själv.
De tre kvinnorna ska just backa ut sina tunga motorcyklar från den sandtäckta parkeringen men allting stannar upp.
– Do you see Kaa-liii (som mitt namn uttalas i staterna)? Vi ställer alltid upp för varandra. Nu letar vi efter hennes löständer, nästa gång kan det vara någonting annat, säger Michelle till mig samtidigt som hon kollar runt.
För över 20 år sedan gick min faster bort. Men hennes före detta flickvänner och väninnor har fungerat lite som mina extrafastrar och Boardway, som jag bara träffat en gång tidigare, är en av dem. Vi har mejlat lite under åren och hon gav mig en stående inbjudan att hänga med hennes motorcykelgäng i södra Kaliforniens öknar.
Vi är alltså i bergen nära den mexikanska gränsen. Det är ett ökenlandskap med långa raka vägar mot en bergsfond, trots att det är vinter är det riktigt varmt och mitt rödlätta skinn har börjat rodna i solen.
Kvinnorna Boardway, Michelle och Yo är delar av ett MC-gäng och det är Boardway som är ”Sergeant At Arms” – den som vanligen hanterar vapnen. Men det här gänget är inte direkt en kriminell gruppering så ordningen är annorlunda. Boardway är den enda som inte äger ett vapen, hon avskyr skjutjärn. Både Yo och Michelle har däremot licens att bära dolda vapen och gör det för att ”man aldrig vet vad det är för dårar ute på vägarna”. Vapnen är instoppade i de special-designade lädervästarna som bär gruppens titel, Boudicas’s Posse. Namnet kommer från en kvinnlig keltisk krigare som gjorde uppror mot Romarna strax efter Jesus födelse.
Motorcykelgänget består av gaykvinnor i åldrarna 40–70 år och när löständerna är hittade frågar jag Boardway om det är ett krav att vara homosexuell och kvinna för att få vara med.
– Nej, det har bara blivit såhär. Det har hänt att män har åkt med oss, både straighta och gay, men av någon anledning har de svårt att rätta in sig i våra led och vill istället komma in och försöka ta kontrollen över gruppen. Men så funkar det inte hos oss. ”Poof, they’re out”, förklarar hon och pekar med tummen över axeln.
För en liten stund sedan lunchade vi på vägkrogen i Pioneertown, en kuliss-westernstad byggd på fyrtiotalet, i princip antikt i de här krokarna. I väntan på bord hamnar vi i baren, de som kör dricker inte alkohol men hetsar mig att beställa.
– ”Excuse me, a Budweiser please”, ropar jag till bartendern och tänker att nu ska damerna bli nöjda när jag beställer en äkta patriotöl. Lokalen är nämligen full av bikers, amerikanska flaggor och ”God bless America”-stickers.
De skrattar åt mig.
– Are you stupid, boy? Why do you order that crap when you can drink real beer?
– B-b-but I just wanted to be patriotic like you, mumlar jag.
– Yeah, but then you order a microbrewed local beer stupid, säger Yo och beställer in en ny öl åt mig. Shock Top blir det, helt okej men serveras med en störande apelsinskiva hängd på bägaren. Plötsligt sitter jag med två bärs och undrar hur det här ska gå.
Vi är bara några mil norr om semesterorten Palm Springs, dit Los Angelesborna flockas vintertid när det blir kyligt vid kusten. Nu är det perfekt väder, men sommartid är det så varmt att man installerat små vattenspridare på trottoarerna. Ni vet de där som finns i frukt-disken på mataffärer. I Palm Springs finns den yttersta lyx blandat med det lite billigare. Några dagar tidigare låg vi vid poolen på budgetstället Knights Inn och jag hoppades lönlöst få se kändisar som enligt ryktet ska finnas överallt i Palm Springs.
När vi har käkat hoppar vi på motorcyklarna, jag sitter bakom Boardway. Hon närmar sig 70-årsstecket och har inte krökat eller knarkat på 35 år. Som nykter alkoholist träffade Boardway Michelle på ett AA-möte för över tio år sedan och resten är historia.
Yo är president för gänget, hon tog över sedan Michelle tvingats operera handleden och bara kan köra kortare sträckor, men Michelle hoppas på att återfå sin forna styrka.
– Där borta ligger Joshua Tree, pekar Yo, mot den kända nationalparken där countrylegendaren Gram Parsons dog av en överdos morfin blandat med alkohol i början av sjuttiotalet.
Vi dundrar över vidsträckta ökenpartier, vi snackar Lucky Luke-miljöer. Idag är det rätt vindstilla så vi slipper sandstormar och tumbleweeds, knastertorra buskar som rullar över prärien. Men motorcyklarna piskar upp sand och vi blir dammiga.
Väl framme öppnar Yo en flaska äppelvin som är häpnadsväckande god (de andra dricker alkoholfritt).
– If you know any goodlooking single lesbian Swedish women, send them here will ya Kaa-lii!, uppmanar hon mig.
Söndag – Vinprovning och språkförbistringar
Jag vaknar vid 04, med nio timmars tidsskillnad till Sverige ger sig jetlagen tillkänna. Är i Kates stora enplansvilla i Temecula en dryg timme norr om San Diego. Temecula är en liten by som expanderat till ett enda enormt villaområde som sträcker sig längre än ögat kan nå.
Det är fortfarande mörkt utomhus och med jämna mellanrum flyger hökar, hopplöst spanande efter vilt i dalen nedanför Kates hus. Där var det för några år sedan bar mark, nu tränger radhus och vägar bort grönområdena. Området är döpt efter fåglarna, Redhawk. På andra sidan dalen ligger det nybyggda kasinot. Markerna är snustorra, det har inte regnat tillräckligt och vattenpriserna är skyhöga. Jag är ombedd att duscha snabbt.
Kate är Boardways kompis, hon är en pensionerad tvättäkta Kalifornienpingla. Även Kate vaknar tidigt och snart sitter vi i soffan, pimplar kaffe och hon berättar om hur ”Mr. Disney” brukade leta efter talanger i området och tre elever från Kates skola blev antagna till Disneyklubben (ni vet där Britney Spears, Christina Aguilera och Justin Timberlake först blev kända). Däremot är hon övertygad om att Mr. Disney vänt sig i graven om han känt till de hutlösa priserna Disneyland tar nu för tiden.
Kate beskriver södra Kalifornien som mycket mer konservativt än de norra delarna med San Fransisco som exempel. Boardway som vaknat och satt sig med oss vid köksön ger sig in i diskussionen.
– Ja, jag blev tvungen att ta av mina Obama-klistermärken från bilen eftersom märkena gjorde att folk vandaliserade den jämt och ständigt.
Det produceras mängder med vin i Kalifornien. Mest kända är de nordligare provinserna men även här i södern finns tillgångar. Dalarna som sluttar från bergen ner mot havet har skapat perfekta möjligheter att odla vin och nära Temecula finns det närmare 40 olika vingårdar som är omåttligt populära besöksmål.
– Men det kan vara livsfarligt att köra bland vingårdarna på helgerna eftersom många påverkade kör runt, säger Kate.
Med frukosten avklarad kör vi ut ur Temecula i Kates stora SUV, radhusområdena glesnar och vi passerar stuterier med travhästar och vingårdarna börjar dyka upp. Området ser precis ut som i den gamla tv-serien Zorro – mest öken, lite grönt där någon lägger energi och pengar på att vattna.
Första vingården heter Ponte. Kate och jag betalar drygt 20 dollar var, vi får varsitt stämpelkort som tillåter oss att testa sex olika sorter, totala mängden är ungefär ett och ett halvt glas vin, men klockan är tidigt och vi har många gårdar kvar. Jag försöker följa hennes takt vilket går bra tills jag får ett halvsunkigt mousserande glas rött. Det finns kannor där man kan hälla ut vinet om man inte gillar det. Trots den tidiga timmen är baren redan full med finsmakare av alla sorter som smuttar på sina små glas. Men här finns hierarkier, är du medlem i vingården får du specialglas. Sex snabba glas – vi åker vidare.
Europa heter nästa vingård, bartendern är ensam för hans kollegor är på lunch och vi får lyckligtvis vänta, för såhär mitt på dagen biter förra gårdens vin ganska duktigt. Till slut får vi våra skvimpar, Kate känner bartendern som trots, eller eftersom, han inte hinner berätta något om de ädla safterna glädjehäller vår kvot.
Några glas senare åker vi till den tredje och sista gården, här får jag lulliga instruktioner i mina lulliga öron, det är slut på vindrickandet. Nu ska vi shotta.
– Just drink half the shot, but don’t bite the glas, säger Kate.
– But I don’t understand… Att bita en shot innebär att man bara dricker hälften, svarar jag med mina svenska glasögon på.
Vi sjabblar fram och tillbaka tills mina fingrar börjar bli lite kladdiga och jag förstår att shotglaset är av choklad. Shottar hälften, det vill säga jag biter spriten utan att bita i chokladglaset, och bartendern späder ut mandelspriten med champagne. Både jag och Kate slukar både dricka och behållare. Ute har det blivit mörkt och inne ganska snurrigt. Boardway som bara druckit Diet Pepsi hela dagen kör oss tillbaka mot huset. Solen går ner tidigt här i södra Kalifornien men med svensk tidszon i ryggen och massa vin i magen känns det som en taxitur från valfri svartklubb i vilket industriområde som helst. Efter 48 timmar fulla av intryck stupar jag i säng, för under bara två dagar här har jag fått testa på det liv pensionerade singelkvinnor kan leva om de har tur. Tyvärr dröjer det innan jag är där själv.
Här äter du med fördel:
Natural Sisters
61695 29 Palms Hwy, Joshua Tree
Vegetariskt och veganskt litet hak i närheten av nationalparken. Maten är god och deras smoothies är ännu godare. Efteråt är det bara att kika in i vintageaffären nerför gatan.
Ace Hotel
701 E. Palm Canyon DR, Palm Springs
Den supertrendiga hotellkedjan som bara finns på ett par ställen i världen har föga förvånande riktigt goda hamburgare, men till ett helt okej pris.
JW Marriott Desert Springs Resort & Spa
74855 Country Club Dr, Palm Desert
Är du trött på kreti och pleti är Marriot helt rätt för dig. Ett ställe för de riktiga lyxlirarna. Här finns till och med en konstgjord sjö med fåniga små passagerarbåtar. Men oavsett plånbok har du råd med en bärs i loungen för att se spektaklet.
Picknick
Trots alla fina restauranger är det givetvis bäst att köpa med sig mat från världens kanske bästa matkedja, Whole Foods, och ta sig ut i öknen för en klassisk picknick. Wholefoods finns nästan överallt.
Att se i närheten av Palm Springs:
Pioneertown
En gammal kulisstad som hämtad från en westernfilm. Ligger i en fantastisk miljö. Missa inte ”The best damn roadhouse in the country”, Pappy and Harriets, som serverar grym mat och har spännande spelningar titt som tätt.
Salvation Mountain
I anslutning till hålan Niland har en överreligiös herre målat en bergssida i pastellfärger. Motiven är naivistiska fåglar, människor och bisarra religiösa bibelcitat.
Joshua Tree
Den fantastiska nationalparken slår dig ur sadeln. Här försökte Gram Parsons polare kremera hans kropp, med resultatet att de mer eller mindre sprängde honom över kaktusfälten istället.
Deserts Hot Springs Spa Hotel
10805 Palm Dr, Desert Hot Springs
Efter ett par dagar i öknen är det härligt att bara ligga och chilla vid poolen. Känns som att hamna i en sextiotalsfilm där vid poolkanten.
Pröva vin på Temeculas vingårdar:
Ponte
35053 Rancho California Road, Temecula
En enda lång bar i en extremt rymlig lada där personalen snabbt fyller upp nästa omgång när du nickar åt dem. Passa er för det röda mousserande, smakade rävgift.
Europa Village
33475 La Serena Way, Temecula
Mindre och mysigare. Med lite tur glädjefyller servitören glaset. De har även populära vinkurser.
Wilson Creek Winery & Vineyard
35960 Rancho California Road, Temecula
Populärt ställe att hyra för bröllopet. Kända för sin mandelchampagne som serveras i chokladglas.
Falkner Winery
40620 Calle Contento Temecula
Falkner har den bästa utsikten från restaurangen, belägen på en kulle. Här ska du sitta och njuta av solnedgången efter en lång dags vinsmakande.
Ta dig hit:
De flesta stora flygbolag kan ta dig till Los Angeles från Stockholm, Göteborg eller Malmö. Väl framme kör du till både Palm Springs och Temecula på under två timmar. Motorcykel tillsammans med en samling pensionerade mc-knuttar rekommenderas, men är inget krav.
