48 timmar Reykjavik

Sju år efter finanskollapsen hör vi inte mycket från vår ögranne i nordväst. Kalle Wannerskog fyllde fickorna med 30 000 isländska mynt, begav sig till Reykjavik och slängde sig ut bland fermenterad haj, stickade tröjor och ångande källor.

Dag 1: Smygbakad snus, blå lagun och rutten haj

Svettas ymnigt, skakar lite, är nervös som fan. Blir generellt stannad i passkontrollerna oavsett land, men nu är det allvar för på Island är vårt svenska snus förbjudet. Närmar mig passkontrollen, försöker se pålitlig ut. Men om det vore ombytta roller skulle jag redan baxat in den här långhårige skummisen i ett förhörsrum och dragit på mig plasthandskarna för en grundlig kontroll. Men trots svett, skakningar och allmänt dålig karaktär viftas jag bara förbi.
Med en lättnad som inte är av denna värld går jag till en turistbyrå för att köpa en bussresa till Blå lagunen, turistpoolen uppvärmd av varma källor.
Vafalls, mitt kort funkar inte. Efter mycket trix och fix lyckas jag hämta ut stålar på flygplatsens bank. Vill ta ut ungefär 2 000 spänn, men eftersom den isländska valutan är rubbad blir det 30 000 isländska kronor. Får vibbar av den tyska hyperinflationen på tjugotalet, när de sprutade ut pengar från tryckpressarna och en limpa bröd kostade 201 miljarder D-mark. Så jag står med valörsmässigt mer stålar i handen än jag någonsin haft. Undrar om inte metallen i mynten är mer värda än siffran präglade på dem.



Klockan är ogudaktigt tidigt, det är fortfarande mörkt utomhus och planen är att åka via Blå lagunen till Reykjavik. Första bussen går om ett par timmar. Sätter mig på en fräsig juicebar, personalen ser ut som tjackade dokusåpastjärnor i kontrast till klientelet av tantgäng som ska ut på vandringar i snöblasket.

Det kostar 700 svenska kronor för buss till lagunen, inträde, hyrbadbyxor och transport till vandrarhemmet i Reykjavik. Ett lämmeltåg av turister rusar till bussen mot lagunen. Klockan är halv tio men ännu ingen sol i sikte och det snöar ymnigt. Det är helt öde på motorvägen och marken på sidorna av vägen är knagglig och vass. Snart kommer kanske Gollum hasandes. Blå lagunen är en stundvis övernaturlig upplevelse i kombination med Ibizavibbar. Lyckas smita förbi hela busslasten med turister, byter om snabbt, springer ut i ett ångmoln. Vadar ner i vattnet som nästan närmar sig kokpunkten. En badvakt vakar över poolen, hur han kan se oss genom dimman är ett mysterium. Det börjar fyllas på med människor men det är ännu fridfullt. När den irriterande borrmaskinen på bygget intill tystnat får jag en nästintill John Bauersk upplevelse i dimman. Magin bryts när ett gäng brittiska ungmör gör entré. En av dem bräker ”I con’t feel me focking feet” i kylan innan de hoppar i – jag drar. Med tanke på vad upplevelsen kostar skäms jag inte för att sno de hyrda badbyxorna. På bussen mot Reykjavik är huden så torr att jag mjällar ur skägget, ett tips är att dricka vatten när du badar i Blå lagunen.

Anländer till Reykjavik ungefär samtidigt som solen kämpat sig genom molntäcket, det är en söt liten stad på en landtunga ute i havet. På ena sidan ramar berg in utsikten. Husen är klädda i plåt och målade i blandade färger. Kommer till mitt vandrarhem, i kassan sitter Rakel som berättar att de har en hel del stammisar.
– Folk kommer tillbaka till Reykjavik, jag har jobbat här i ungefär ett år och har haft en del återkommande gäster, säger hon och tillägger att hon inte riktigt förstår varför eftersom Reykjavik är så litet.
Vi säger hejdå och jag går upp till den bildsköna kyrkan jag velat se i många år, Hallgrimskirkja, med en vikingastaty framför. Men på plats märker jag att den speciella arkitekturen får kyrkan att se så fruktansvärt mycket större ut än vad den faktiskt är. Lätt besviken med kurrande mage sätter jag mig på Café Loki bredvid kyrkan som serverar inhemska klassiker.

Tar en isländsk tallrik, deras tre små rätter. Det är bland annat en god torkad bit torsk som äts med smör och en potatisäggröra. Men där ligger även några bitar fermenterad haj, rutten alltså. Första tuggan är vidrig och jag funderar på att spy. Andra tuggan är nästan lite god på ett hemskt sätt, smaken påminner om när tandläkaren borrade upp en död tand och äcklet läckte ut i gommen.
Rakel på vandrarhemmet fnyser åt folk som käkar fermenterad haj.
– Ingen islänning äter det, det var bara en rätt som blev till av svält och nöd. Ta en köttsoppa istället!

Jag hoppar in på populära kaféet Reykjavik Roasters, även det nära kyrkan. I ärlighetens namn ligger det mesta nära kyrkan på grund av stadens storlek. Stället är fullsatt av hippa killar och tjejer. Jag får plats nära toaletten och mumsar i mig en kaka och kaffe för den svindlande summan 1 010 kronor. Myntfickan på jeansen börjar bli tung av alla mynt mellan 100-kronors- och 50-öresvalören.
Efteråt blir jag ölsugen och hamnar på Dillon där värmefläktarna viner, det är en rockbar med mörkmålat trä. Det är happy hour och en halvliters fin-fin isländsk öl kostar 550 kronor, typ 35 svenska, Reykjavik börjar kännas hemtrevligt. Servitrisen skrattar och är på gott humör. Hennes kille är också här och de dansar när rätt låtar spelas.

Det börjar bli dags för middag och jag käkar på Lebowskis som har riktigt bra burgare, röda och fina i mitten. Jag har glömt av de hårda lagarna och lagt snusdosan på bardisken.
– Åh, snälla snälla, säg att du har portionssnus, hör jag servitrisen fråga på svenska.
Hon heter Simone och kommer från Malmö. Tyvärr har jag bara lössnus, så Simone bakar besviket en egen isländsk snus i toapapper.
Runt fyrtio svenska hissmonterare på konferens i Reykjavik ramlar in, Simone får ta hand om dem. Men trots den sena timmen är det ganska lite folk. Simone förklarar att det beror på att islänningarna sitter hemma och förfestar till sent innan de går på lokal.
– Det finns inte nattklubbar i Reykjavik, men de vanliga barerna är öppna till riktigt sent och det brukar bli dansgolv, säger hon.
Svenskarna gör brottargrepp på varandra, jag försöker dölja min nationalitet så gott det går och känner att det är dags att slagga.

Dag 2: Jakten på en Islandströja,mör islandshäst och nattbad

Idag ska jag hitta en islandströja, en stickad och varm. Väldigt många Reykjaviksbor använder tröjorna, men framförallt köper nästan varenda turist en som souvenir. Jag vill inte vara sämre.
Varje lördag och söndag är det loppis i stan, Kolaportid Flea Market. Jag tar med min nyfunne hostelpolare till hamnen där den ligger. Det är rätt skabbigt, finns både nya och gamla kläder och de säljer tonvis med torkad fisk. De billigaste tröjorna kostar 10 000 isländska, men har inte rätt kvalitet. Börjar bli trött och spanar in ett stånd med torkad torsk. Fiskhandlaren Auskir kastar ut smakprov till folk och berättar att han torkar fisken själv hemma i källaren.
– Det är inte som förr, då hade man ställningarna utomhus, jag gör det inomhus, säger han och viftar med handen där han har siffrorna 142 tatuerat stort.
Utanför loppisen ser jag en korvkiosk känd från guideböckerna. Tar en, den smakar precis lika vattnigt och illa som Ikea-korven men med en touch av får som snarare avskräcker än förhöjer upplevelsen. Jag måste kolla in en sista affär, Röda korset. Fullträff, där finns massa tröjor till jämförelsevis humana priser, hittar en för 500 spänn.

Medan jag promenerar börjar jag ledsna på Reykjavik, det känns som det går att se allt på ungefär 30 minuter. Men hostelpolaren från Kalifornien har kollat upp olika turer. Allt från att åka upp på glaciärer, dyka, köra scooter och jaga norrsken. Servitrisen Simone från igår tipsade om det kommunala badet Laugardalslaug som är öppet till 22. Ingen brådska alltså och under tiden går jag till Forrettabarinn, ett crossoverhak mellan isländskt och tapas. Inne i restaurangen är det varmt men ganska tomt, ingen reagerar på mannen som däckat vid ett av borden. Jag som älskar att rida islandshäst kan inte låta bli att beställa när häst finns på menyn, tillsammans med rökt torsk, krispig grismage och rökt ankbröst. Islandshästen kommer in på mitt fat och är det möraste köttet jag smakat – när ska vi få tillbaka hästkött på de svenska tallrikarna? Resten är rätt och slätt riktigt gott. Min servitör tilltalar mig på isländska, jag svarar på svenska, han ursäktar sig med att han trodde jag var islänning. Tröjan verkar göra sitt.

Efter middagen hinner jag med 20.42 bussen till badet. Alla bassänger är utomhus, i mitten en längdsimbassäng omgiven av mindre pooler. Den närmaste är helt fullsatt så jag tränger mig ner för jag vill svettas i vinterkylan. Det är dock ljummet. Efter ett tag byter jag till den stora bassängen, där tre ungar i tioårsåldern leker med en boll, även här rätt kyligt.
– Hey kids, where are the really hot pools? frågar jag.
– That one, säger en av killarna iskallt och pekar på den närmaste som bara skiljs av från vår med en betongbarriär.

Jag hoppar upp och sätter mig på barriären med ett ben på var sida, och upptäcker att ”den varma bassängen” är iskall.
– Men den här är ju ka..!
Jag hinner se en av ungarna i ögonvrån innan han knuffar till mig så jag ramlar ner i det bitande vattnet. När jag flyger upp köldskållad överväger jag att strypa ungjävlarna, men så ser jag de små fnissiga busfröna och förstår att det är roliga småkillar. Vi skrattar och de pekar ut var de riktiga varma poolerna är.
Hittar till slut en varm pool, kokar och får gåshud när kroppen genomgår någon slags katarsis samtidigt som det bildas ett islager på pannan. Det finns även en ångbastu som påminner om innandömet på någon slags sjuttiotalsrymdmodul och svavellukten som ligger över hela anläggningen gör att det blir en helvetisk känsla.
Efteråt möter jag upp min kompis från vandrarhemmet. Vi hamnar på en hiphopklubb som kör hits jag inte hört på tio år. Efter ett tag glider vi in på ett riktigt ruggigt hak, men det känns hemtrevligt och när de tänder ljusen för stängning ser vi att folk fortfarande beställer öl. Vi tar varsin och tänker att vi får sitta ett tag till, men nej, de säljer ölen i plastglas to go.
– Akta er så inte polisen ser er för man får inte dricka på gatan, säger en kille.
När jag lämnar staden tänker jag att Reykjavik är fint men väldigt litet. Dock väl värd att droppa förbi i förbifarten under atlanthoppet. Det märkligaste på flygbussen är att jag har sug efter fermenterad haj.

Äta

Forrettabarinn
Nýlendugata 14
Här serveras den nya isländska maten. Det är inte billigt, men inte heller superdyrt. Rätterna är av det mindre slaget så du beställer in ett par stycken och delar. För en smakupplevelse rekommenderar jag islandshäst där du kan låta tänderna galoppera över det kanske möraste köttet i norra Europa.

Café Loki
Lokastigur 28
Ett turistigt hak, men de har klassiska isländska rätter. För den som inte vågar chansa finns en isländsk tallrik som innefattar lite av varje. Det är här du kan testa fermenterad haj, någonting för den modige. Passa er för köttsoppan dock, den är ingenting att ha.

Lebowski
Laugavegur 2
När ni är trötta på att äta islandshäst och rutten haj och vill ha en vanlig hamburgare är Lebowski ett bra alternativ. Stället är döpt efter filmen och burgarna är riktigt goda.

Reykjavik Roasters
Kárastígur 1
Här kan du se vad de hippa islänningarna gör. Känns lite som att gå in på ett fik på Möllan, Majorna eller Hornstull. Reykjavik är fullt med konstnärer och musiker, på Roasters kanske du kan komma i kontakt med dem. Oavsett vad som händer finns det bra kaffe och goda kokostoppar.

Att göra

Blå lagunen
Islands kanske kändaste turistmål ligger på vägen från flygplatsen så det är smidigt att åka förbi lagunen till stan. Lite dyrt, lite turistigt men väldigt gött.

Laugardalslaug
Mer av ett kommunalt bad, här finns kalla och varma pooler och känns som ett gammalt hederligt sextiotalsbygge. Mest locals, inte så mycket turister. Kan speciellt rekommendera ångbastun som osar svavel. De har även badhusdisco i inomhuspoolen för kidsen på helgerna.

Kolaportid Flea Market
Reykjaviks loppis, det mesta är allvarligt talat skräp men det går att fynda. Halva delen är loppisvaror, andra halvan fiskmarknad där de har det mesta från havet i torkad form. Men passa er för korven i den omtalande grillen utanför.

Nattliv
Det finns fullt med barer i Reykjavik som har öppet till sent. Island har en vibrerande musikscen så ta ett exemplar av senaste numret av The Reykjavik Grapevine och se vad som händer. Glöm inte att många barer har happy hour.

Att göra utanför stan

Gyllene triangeln
Turistens allt-i-ett, en klassisk dagstur till Geysir, Gullfoss och Thingvellir. Du får se gejsrar, vattenfall, platsen där Islands gamla ting höll till och sist men inte minst sprickan mellan den europeiska och amerikanska kontinentalsockeln.

Norrsken
Vintertid är det stor sannolikhet att se norrsken. Men för att få se detta mäktiga skådespel krävs att du tar dig utanför Reykjavik. Hur många bolag som helst kör ut turister från hotellen nattetid. Men bli inte besviken för det finns ingen garanti att få se norrsken.

Rida
Islandshästar är kända för sina extra gångstilar främst då tölten. Att sitta på en häst som töltar kan vara det bästa som finns, direkt känns det som du är med i filmen Korpen flyger och ska anfalla en kristen fiende. Försök komma naturen nära från ryggen på en häst.

Hyra bil
Som alltid är det skönast att hyra en egen bil med ett par kompisar, sätta ihop ett soundtrack som passar till lava, gejsrar, vattenfall och makalös natur. För trots att det finns många spännande tips i guideböckerna är det bättre att hitta egna smultronställen.