Under sitt alias Hieroglyphic Being har Chicago-baserade Jamal Moss alltid gjort mer experimentell än publikfriande house. Och den här skivan är inget undantag. Det är inte ens alla låtar som går att dansa till, vilket känns som housemusikens största no-no. Eller, går gör det säkert, om man inte är så kinkig när det gäller basen. Här är den hackig, hetsig eller helt obefintlig och inte alls särskilt medgörlig. Jag skulle kalla detta för splittrad konstmusik snarare än sammanhållen klubbmusik och som sådan är den bitvis rätt trevlig.
