Den charmigt klumpiga och lagom otajta raggarrocken som präglade Caesars Palace debut-EP från 1996 är puts väck när bandet nu släpper sin första fullängdare. Faktum är att det är omöjligt att höra att detta är samma band och på något sätt känns det som en naturlig utveckling. Distad garagepunkfuzz är väl kul, men hur länge? Här visar bandet istället att de har mognat avsevärt och hittat hem till ett sound som passar dem bättre. I dag rör de sig till största delen i 60-tals land där harmonier, stämsång och arrangemang ger en påtaglig känsla av ett välkoreograferat band i dubbelknäppt kostym med luggarna i ögonen och instrumenten strax under hakan. Distinkt och lagom inställsam sång kombineras med smarta småsmöriga melodier som inte sällan får en att tänka på molnfria, sorglösa dagar. Men det hela är utfört med känsla och varsamhet. Plattan slår aldrig över till att bli en excess i dumretro eller surfpunk, främst beroende på produktionen som känns klart vital och driven. Caesars Palace har lyckats med bedriften att spela in en platta med ovanligt mycket själ. En av de coolaste, svängigaste och mest originella svenska plattorna jag har hört på bra länge.Skivbolag:
Artist:
