Yeah yeah yeahs

Emelie Thorén 16:22 28 Mar 2006
Jag minns när jag hörde Yeah Yeah Yeahs Karen O första gången. Jag var på Metropolis med min vän Olle och jag trippdansade till en flicksöt doo-doo-stämma och jag tänkte väl inte mer på det. Tills rösten förvandlas till ett avgrundsvrål som fick mitt hår att flyga bakåt som om jag stod bakom en startande Boeing. Det var Artstar, året var 2002 och på två röda avgudade jag Karen O. Yeah Yeah Yeahs andra fullängdare Show your bones är lite snällare än föregångaren Fever to tell. Inte fullt så larmigt flippad, vilket är lite synd. De dras fortfarande med konstrocksattributen, det är styltigt, kantigt och väldigt smart. Men jämfört med till exempel förra årets art school-fluga Franz Ferdinand, så har de refränger att dö för, maffigare trummor och riff som tuggar sönder och tar över ens värld. Men framför allt så har de Karen O. I låten Cheated hearts sjunger hon: "I think that I'm bigger than the sound". På Show your bones är Karen O faktiskt större än musiken. Det är 2006 och jag avgudar henne fortfarande.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner