Jag gillade faktiskt James för fem, sex år sedan, när jag var yngre och dummare. Det tog dock inte så lång tid innan jag insåg att de, näst efter U2, är det mest omotiverat pretentiösa band som finns. Whiplas här deras nya skiva, den första på tre år. De är lika pretentiösa som alltid, de spelar fortfarande samma känslosamma, bräckliga gitarrpop, någonstans mellan The Smiths och Tom Petty. Och de gör fortfarande helt fantastiska refränger som man inte bryr sig så mycket om.
Skivbolag:
Artist:
