Vad driver hantverksskickliga spexare och lättskrattade buskiskomiker som Dean och Gene Ween? De visar stolt upp hela sin repertoar av travestier på soft-indie, Randy Newman, västkustrock, reggae, bluegrass och alla andra genres du kan komma på, en ny på varje ny låt, och förväntar sig imponerade applåder. Men som bäst är de träffsäkra imitatörer och som sämst fördomsfulla roliga-timmen-vitsare, och vem behöver någondera?