Viktor Ax – Epilepsi

levi hielle-bergstrom 00:00 11 Sep 2019

Viktor Ax är förmodligen ett namn som är nytt för många. Trots detta har han under åren producerat beats till några av Sveriges största hiphopartister. Aleks, Dani M och Ken Ring är bara några namn från listan av tidigare samarbeten. Internationella giganter, som gruppen D12, har också figurerat på albumet The Lab som kom ut 2012. När han nu släpper sitt första svenskspråkiga album ger Ax insyn i ett liv som präglats av kamp. 

En rad respekterade MC:s trängs över produktionerna på Epilepsi. Abidaz gör i vanlig ordning ett felfritt framträdande över det mörka beatet på Olof Palme. Trots att spår som Kontroll och Efter döden haltar så kompenserar Ax med praktverk som Bonnie N’ Clyde och Soprano. Den framlidne rapparen Rozhs vers på den sistnämnda låten är albumets höjdpunkt. Introt och mellanspelen ger Epilepsi ett narrativ. Allt eftersom klarnar bilden av en plågad men begåvad producent som använt musiken för att tackla sina motgångar. När Ken Ring berättar Ax historia på Du får man möta hans kamp på nära håll. Requiem för pappa är ett filmiskt spår som säger mycket om Ax som producent. Han dras ständigt mot det dramatiska och mörka. 

I en tid där svensk hiphop retirerar till det råa, gatubaserade soundet som var dominerande för några år sen så tillför Epilepsi något som ofta går förlorat hos scenens mindre erfarna artister - förmågan att utnyttja albumformatet för att förmedla sin historia. Tematiska album med en röd tråd förekommer allt mer sällan på den svenska hiphopscenen. Trots att Epilepsi har några svaga spår så bidrar alla låtar till helheten. Epilepsi är självutlämnande, ärligt och framför allt på riktigt.

Fler musikrecensioner

Bonnie Prince Billy — I Made A Place

”This is the melody baby, and this is the way it is sung” trallar Will Oldham muntert i en sprallig inledande visa, och inget märks av den existensiella ångest som fått honom att hålla andan och låta bli att släppa ny musik i eget namn på många många år, medan han hoppats att ett allt mer fragmentiserat och ytligt musikklimat ska blåsa förbi.