Att hyllningsskivor är spretiga brukar väga tungt till deras nackdel, men inte här. För hur skulle man på ett sammanhållet sätt kunna tolka alla de väsensskilda dimensioner som finns i salig Arthur Russells skapande? Här är det istället enbart positivt att kastas mellan stilla sånger som This Is How We Walk on The Moon, som Jose Gonzalez med finkänslighet, subtil puls och jazzanslag får äran att inleda hyllningen med, och stenhårda disco från till exempel Scissor Sisters.
Sufjan Stevens, Glen Hansard och Devendra Banhart bidrar med stillsamma höjdpunkter, liksom allra starkast Phosphorescent vars You Can Make Me Feel Bad förmedlar den absolut motsatta känslan. Även The Revival Hour inleder försiktigt, men börjar snart leka med samplade beats från hiphopens Sugarhill Gang-krubba. I samma härad rör sig Robyn, som mycket träffsäkert prickar den intellektuella Manhattandiscon från mitten av 80-talet i Loose Joints Tell You (Today) med ett rakt stenhårt beat, distinkt blås och vänligt visslande. Lika dansant men mer hetsigt arty är Hot Chips 11-minuterstolkning av Dinosaur L-dängan Go Bang och Blood Oranges jazzfunk med slapbas. Tillsammans illustrerar de hur Arthur Russells musik - inom alla hans genrer - som ytterst lite annan musik har en akut modernitet som håller över decennier, och bidrar till en hyllningsskiva mer angelägen de flesta.
