När Andres Lokko skulle lämna sin röst i Nöjesguidens omröstningom de bästa svenska albumen någonsin hade han väldigt svårt att få ihop enlista med tio favoriter. Endast ett album var givet, på förstaplatsen: LillLindfors Du är den ende, från 1967. En platta som till slut också kom inbland de 30 första, sedan 120 andra också sagt sitt.Det säger en del om kärleken till Lill i musiker- och musikälskarkretsar.
Kanske säger det rent av att hon är vår enda riktiga popsångerska på svenska. Och hon sjunger fortfarande gudomligt; inte med samma fjäderlättafrasering som förr, men med en värme och rondör som kan ge liv ochsensualitet åt de mest schablonartade fraser.Och det behövs, för textmaterialet här är tyvärr alltför ofta platt ochordinärt: politiskt korrekta mjukistexter med precis rätt andel miljö ochmedmänsklighet. Endast en av de inhyrda låtsmederna, Nisse Hellberg frånWilmer X, vågar krypa innanför huden på henne, med den magnifikaavslutningsduetten Är det där vi är nu? - en sordinerad blues om beroendeoch beröring. Och genast märks det i Lills röst att hennes register är såoändligt mycket större än glada trevlighetstrallar om att visa sinakänslor. Där agerar hon utifrån orden - och resultatet blir en av deriktigt stora låtarna på svenska det här året.
Eftersom det var ungefär samma historia på Svante Thuressons senaste album(det vill säga att Hellberg var den ende i "rockeliten" som verkligenfattade vad det var han skulle göra för att få Svante att tända till) ärslutsatsen solklar: låt Nisse skriva hela hennes nästa album. Då jävlar.
Skivbolag:
Artist:
