The Album Paranoia kännetecknas av långa intron och instrumentala partier. På pappret låter det intressant. Soundet för stundtals tankarna till Sonic Youth och My Bloody Valentine, utom att Ulrika Spaceks ljudbild känns mycket mer organiserad och välrepeterad, och mindre experimentell.
Sången är vek, och eventuella budskap är överröstade av musiken som ger ett massivt intryck. Några överraskande taktövergångar och flytande ljudmattor finns, men oftast är låtarna uppbyggda kring rutinmässiga och stereotypa rockgitarr-riff. The Album Paranoia matar på med monotona melodier i en gråzon, väntandes på att något ska göra entré eller infinna sig. Det sker aldrig.
Skivbolag:
Artist:
