Det var med ett ovärjbart grymtande som jag svalde skrattet i halsgropen och log stort när Ulriks nasala röst tog plats i lurarna. Kanske mest för att jag absolut inte minns den som nasal. Ulrik, som varit backdroppen i mina allra mest dramatiska barndomsår. Då jag lyckades få varje bilresa längre än en timma att bli en utomkroppslig upplevelse. Regndroppar som långsamt smetade sitt innanmäte över fönsterrutan och jag som var huvudpersonen i mitt egna liv. Något i den stilen.
Ulrik Munther har kommit en lång väg sedan stickade halsdukar och baskers. Och inledningen på Put Yourself Out There är mycket mer än bara stundvis nasal. Apartment Girl är en klingande och försiktigt hoppfull historia som varsamt fångar in lyssnaren inför den kommande färden. Friktionsfritt fortsätter vi att sedan att sväva mellan heroisk körsång, ordspråks-lekar, gitarr-ballader och pratsång. Med Put Yourself Out There sjunger Ulrik Munther om hjärtesorg med optimism. En otroligt fin avvägning Munther lyckas med typ alltid, förutom i Jag älskar dig, där det hela istället går till en obehaglig överdrift och känns mer som någon typ av efterhängsen “lilla-mello-flipp”.
Men så räddar han upp det, med uberlyckliga och avslutande Come Find Me. Ulrik Munther har slängt sig ut, det är stundtals elektroniskt, andra gånger groovy och poppigt. För att ej glömma låten Big Dick - det mest androgyna storkukslugnet på länge. Jag kan ärligt säga att det finns få saker jag ogillar med Ulrik Munthers nya album. Text författandet är skickligt och varje låt har fått sig en egna prägel, till exempel genom ett hemmasnickrat beat eller en unik slinga. Ni vet vad ni ska göra: låta Ulrik Munthers alldeles perfekt nasala röst ge er utomkroppsliga upplevelser såklart.
Ulrik Munther - Put Yourself Out There
Skivbolag:
Artist:
