Ulrik Munther - Put Yourself Out There

Sofie Andersson 00:00 30 Apr 2021

Det var med ett ovärjbart grymtande som jag svalde skrattet i halsgropen och log stort när Ulriks nasala röst tog plats i lurarna. Kanske mest för att jag absolut inte minns den som nasal. Ulrik, som varit backdroppen i mina allra mest dramatiska barndomsår. Då jag lyckades få varje bilresa längre än en timma att bli en utomkroppslig upplevelse. Regndroppar som långsamt smetade sitt innanmäte över fönsterrutan och jag som var huvudpersonen i mitt egna liv. Något i den stilen.

Ulrik Munther har kommit en lång väg sedan stickade halsdukar och baskers. Och inledningen på Put Yourself Out There är mycket mer än bara stundvis nasal. Apartment Girl är en klingande och försiktigt hoppfull historia som varsamt fångar in lyssnaren inför den kommande färden. Friktionsfritt fortsätter vi att sedan att sväva mellan heroisk körsång, ordspråks-lekar, gitarr-ballader och pratsång. Med Put Yourself Out There sjunger Ulrik Munther om hjärtesorg med optimism. En otroligt fin avvägning Munther lyckas med typ alltid, förutom i Jag älskar dig, där det hela istället går till en obehaglig överdrift och känns mer som någon typ av efterhängsen “lilla-mello-flipp”.

Men så räddar han upp det, med uberlyckliga och avslutande Come Find Me. Ulrik Munther har slängt sig ut, det är stundtals elektroniskt, andra gånger groovy och poppigt. För att ej glömma låten Big Dick - det mest androgyna storkukslugnet på länge. Jag kan ärligt säga att det finns få saker jag ogillar med Ulrik Munthers nya album. Text författandet är skickligt och varje låt har fått sig en egna prägel, till exempel genom ett hemmasnickrat beat eller en unik slinga. Ni vet vad ni ska göra: låta Ulrik Munthers alldeles perfekt nasala röst ge er utomkroppsliga upplevelser såklart.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Dodie – Build a Problem

Dodie är en sån artist som jag värjt mig ifrån att lyssna på. Kanske för att hon påminner mig om 2017, när jag ville bli instagram-aktivist och lyssnade på Ocean Eyes av Billie Eilish på repeat. Visserligen är hennes debutalbum Build a Problem både välproducerat och fyllt av vackra låtar, men samtidigt känns det som att hon spelar det säkert (dvs tråkigt). Dessutom kan jag inte släppa känslan av att hon vill vara en snäll Billie Eilish. 

Van Morrison - Latest Record Project Volume I

Jag minns än i dag första gången jag hörde Brown Eyed Girl. Bilradion spelade “tjalala” och det kändes omöjligt för mig att inte nicka i takt med huvudet. Då var jag bara drygt tio år gammal, men sedan dess har jag haft en svag punkt för soul-doktorn Van Morrison.

Sara Wohlin Zerpe – Gör det nu

Jag blir alltid patriotisk när det kommer till norrländsk pop. Vare sig det är Säkert, Katohjärta Honungsvägen eller Duschpalatset. Ber om ursäkt för min Umeå–centrism, finns så mycket mer också! Till exempel norrbottniska Sara Wohlin Zerpe som nu EP-debuterar med Gör det nu. Det är en fin samling med svensk indiepop som alla som gillar det Annika Norlin gör bör lyssna på.