Hardcorescenen befinner sig idag i samma läge som döds metallenpre-Wolverine Blues; den skriker efter blodbyte, förändring och framåtskridande. Det höll en handfull år att gapa sönder halsarna med naiva kängor åt etablissemanget till finesslöst komp.
Idealen kan fortleva men uttrycket måste raffineras, revideras och det är absolut på väg att hända. Främst i form av emo-core; en bättre och mer sansad stilart där det vokala uttrycket är avsevärt tydligare än hos sin finesslösa förfader. Debuterande Stockholmskvartetten Last Days of April rör sig i emo-land där de röjigaregrannarna heter saker som Fireside, Farside eller Samiam, och de lugnare ditona Sunny Day Real Estate eller Karate. Av eventuella barnsjukdomar som variationsfattigdom, övertydlighet eller brist på hållbara låtar märks inga uppenbara spår. Det musikaliska hugget har de definitivt; de vet när manskall skifta tempo för att hålla lyssnaren engagerad och i Karl Larsson haren ny bra sångare presenterat sig. Bandet håller en väldigt anonym profil. Inga bilder, ingen bakgrund medföljer plattan. Får jag tippa rör detta sig om fyra begåvade unga pojkar med bra koll på sin musikaliska samtid som blöder ymnigt för musiken. Med hjälp av de faktorerna har de gjort ett starkt debutalbum. Nästa platta kan bli helt livsfarlig.
Skivbolag:
Artist:
