Till skillnad från rockens värld lämnar klassiska jazziga hiphop-band inte världen med en gigantisk monsterskiva och tillhörande sistaturné. De kliver av scenen, splittrade och lite i smyg, ut i gränden genom köksingången. Liksom A Tribe Called Quest hade sin tystlåtna sorti i och med [I]The Love Movement[/I], hade Pharcyde sin i [I]Plain Rap[/I]. Jay Dee som arbetade med gruppen under sköna [I]Labcabincalifornia[/I] säger att gruppen var splittrad redan då. Vad som hänt med Imani och Bootie Brown förtäljer nu inte historien. Sist Fatlip sågs hängde han med Johnny Knoxville i Jackass-possen, skämtade om att sälja droger till små barn och hade som största bedrift att han åkte superfort på gummiräcket bredvid en jättelång rulltrappa.
"Slimkid" Tré Hardson har gjort en soulskiva med mycket liveinstrument. Hans sång är ok men när man är van vid växelverkan mellan rösterna i Pharcyde blir det ibland lite enahanda. Tré Hardson skulle kanske behövt jobba i en ny grupp, något som kunde ha frammanat lite av de poppiga synergieffekter som skapade Lucy Pearls crossoverpotential. Som det är nu riskerar Tré att fastna med sina vackra melodier och texter på ett halvtomt jazzhak i Los Angeles.
Skivbolag:
Artist:
