Ultralight Beam, Pray You Catch Me och Nikes i all ära - The Ends är årets bästa albuminledning. Och inte dalar det därefter. Kanske saknas de verkligt utsvävande greppen från Rodeo, men vad albumet saknar i originalitet och innovation kompenserar det för med unik atmosfär. Den mörkt melankoliska estetiken blir mer utmejslad för varje projekt och ingen annan gör den lika bra som Travis.
Bland de allra mest utsökta fragmenten hittar vi refrängen på Goosebumps, hyllningen till Kid Cudi (med Kid Cudi) på Through the Late Night och den melodiösa mysigheten på Lose. Mixningen lämnar dock en del att önska, även om Mike Dean försvarar sig på twitter med att det är ”det nya soundet” går det inte att komma ifrån att den känns slapp och obalanserad. Särskilt vokalerna, som på vissa ställen fullkomligt drunknar i de svulstiga beatsen.
