Trampoline

15:51 29 May 2000
Magnus Carlson i Weeping Willows är ibland bekymrad för att han inte ska kunna skriva lika bra låtar nu när han är lyckligt kär och sambo, som när han var världens olyckligaste man. Han borde ringa Raul Malo; han vet hur man fixar det. För varje utgåva låter The Mavericks allt gladare, men också vassare och maffigare - och nu, med sitt femte album är gruppen på skiva en ännu mer omtumlande svängfest än de någonsin varit på scen. Vilket säger en del. Visst, det svängde bra även om [I]Music For All Occasions[/I] och de tidigare albumen, men det är lekfullare nu, med öppna spjäll överallt. Mer sentimentalt också, för den som störs av sådant, men Raul Malo håller det hela på precis rätt sida om det smöriga. Malo är en countryns megababe, med en karisma som smälter samman den unge Dwight Yoakam med den rutinerade Elvis i Memphis 1968 - och med en låtskrivarbegåvning och en känsla för arrangemang som har få likar på den här scenen i dag. [I]Someone Should Tell Her[/I] och [I]To Be With You[/I] är klassiska stororkester-stycken, [I]Tell Me Why[/I] har en bluesig blåsvägg som kan göra en knäsvag, [I]Save Your Prayer[/I] är en fullständigt manisk countrygospel, som Lyle Lovett lär hata (för att han inte gjort den själv) och i singeln [I]Dance the Night Away[/I] parar de ett komprimerat, råtajt Memphissoul-sväng med en mexikansk mariachiorkester så att hela huset skakar. Och när det skakat färdigt sitter man och pustar ut till den smäktande [I]Fool #1[/I], förmodligen den enda krossat-hjärta-ballad just nu som kan peta bort Willows [I]Blue and Alone[/I] från CD-spelaren, trots att Malo lever ett i högsta grad idylliskt familjeliv. Ge Magnus telefonnumret, någon.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner