Vi hade knappt hunnit börja sörja Träd, Gräs och Stenars frånfälle innan den nya inkarnationen Träden står framför oss i all sin progressiva prakt. De knyter omedelbart an till traditionen med en inledande nytolkning av Harvesters gamla När lingonen mognar (Lingonberries Forever). Under nästan 12 minuter gungar den sävligt fram med sin muntert naturromantiska nonsenslyrik och obegränsat utrymme för Reine Fiskes fina gitarrimprovisationer.
Han är numera tveklöst bandets huvudperson, men som under många år är bandets viktigaste styrka hur samspelta de är över generationsgränserna, med å ena sidan Jakob Sjöholm som den enda kvarvarande medlemmen från bandets tidiga period och Sigge Krantz från Archimedes Badkar som andra ankare, och å andra sidan Fiske och det senaste tillskottet Hanna Östergren på trummor. Tillsammans upprätthåller de en oöverträffad känsla i ett psykedeliskt suggestivt jammande som aldrig upphör vare sig att svänga eller att engagera.
