Träd Gräs och Stenar – Tack för kaffet

Patrik Forshage 00:00 13 May 2017

Att föreställa sig en svensk psykedelisk musikscen utan Träd, Gräs och Stenar är omöjligt. Med influenser från Ornette Coleman, Grateful Dead och Zappa långt innan det svenska avantgardet ens snappat upp namnen infiltrerade Bo Anders Persson och hans kumpaner effektivt den svenska musikrörelsen för snart 50 år sedan, och när bandet sedan "tog en paus" under ett par decennier fortsatte de ändå utmana musikens yttre och inre gränser genom att nästla sig in i punkvågens efterdyningar med det förkortade namnet T.GåS. Så småningom växte en livskraftig nypsykedelisk rörelse fram, och i sällskap med Stephen Malkmus och Dungen hittade de sin naturliga scen (och när Bo Anders Persson drog sig tillbaka även identiska bandmedlemmar i form av Reine Fiske dessutom). 

När Torbjörn Abelli och Thomas Mera Gartz inte längre finns ibland oss har det alltså ändå blivit dags att tacka för kaffet, och det gör Träd Gräs och Stenar resolut och osentimentalt. I långa och utsträckta jams inspelade under många års sessioner och sammantaget med alla deras nuvarande och tidigare medlemmar excellerar bandet i frisk improviserad psykedelia som till skillnad från många andras hela tiden är melodisk, inbjudande och tillgänglig.  

Högtryck över Svealand är knappa 15 fina minuters mjuk suggestion, och Kaffe med tårta är ljudligast och just nu bäst. Bortsett från den rent geniala skrammelbagatellen Pengar förstås. På skivans enda vokala spår skanderar de muntert att ”Jag vill inte ha några pengar, jag tycker pengar är usch usch usch”, i en urpunkinspelning som frivilligt eller ofrivilligt är Sister Ray fast på dadaistiskt improviserad Träd Gräs & Stenska. 

Så avslutas skivan med ett vemodigt och definitivt Farväl, och det hade kunnat vara oändligt sorgesamt. Men med Träd Gräs och Stenars historik och förnyelseförmåga i åtanke vågar man trots för många ursprungsmedlemmars frånfälle ändå hoppas att de förr eller senare kommer tillbaka på en påtår.

Skivbolag: 
Artist: 
1 Visa kommentarer (1)

Fler musikrecensioner

Snoh Aalegra – Ugh, Those Feels Again

Snoh Aalegra har, trots en imponerande karriär, lyckas hålla sig precis utanför den svenska allmänhetens synfält. Uppsalas egen r’n’b-drottning har sedan hon lämnade staden blivit samplad av Drake, jobbat med hiphoplegenden Common och haft Prince som mentor. Hennes förra album Feels, som kom ut 2017, fick ett varmt mottagande. På Ugh, Those Feels Again hittar Aalegra tillbaks till samma varma sound. Det doftar av Brandy och Sade när Aalegra tar ton på albumet som borde väcka Sveriges uppmärksamhet.

Shura - Forevher

Forevher är en tidskapsel över artisten Shura distansförhållande. Det är en romantisk kärlekshistoria mellan två storstäder, berättad genom ett modernt filtret av obesvarade sms och långa nätter framför Skype. Av egen erfarenhet vet jag att långdistans är cirka det sämsta som finns, och för alla er som befinner sig i det just nu är detta verk en mycket ynklig tröst. 

Lizzo - Cuz I Love You

Av någon anledning missade vi denna platta när den kom och det är hög tid att rätta den missen. Cuz I Love You blev nämligen Lizzos biljett till superstardom. Den startade en raketkarriär som bara väntat på att få lyfta, och sedan släppet har Lizzo setts på några av de största scenerna i världen bredvid några av de mest inflytelserika kollaboratörerna just nu. 

Tribe Friday - Trying Your Luck EP

När jag var 12 år skaffade jag Myspace och utgav mig för att vara en 18 åring med en modells profilbild. Jag skrev på knackig engelska till killar dubbla min riktiga ålder, och trots ringande varningsklockor och ständig rädsla över att bli upptäckt så var detta en väg in i musiken för mig. Genom Myspace hittade jag band som ingen i min närhet lyssnade på och ibland uppstod även en mailkorrespodens. Mitt största ögonblick var när Ceasars svarade.