Sedan 2020 har jag följt Tkay Maidza, och under den tiden har hon ständigt lyckats imponera och utvecklas som artist. Hon är en av musikscenens mest intressanta figurer tack vare sin färgstarka produktion och den karisma som speglas på EP-samlingen Last Year Was Weird. Dock känns hennes
senaste album Sweet Justice som en käpp i hjulet.
Plattan presenterar en ambitiös blandning av pop, house, rap och neo-soul, för att bara nämna några. Titt som tätt korsar de varandra mellan låtar och tyvärr är det svårt att hitta en röd tråd bland massan.
Det tar en bra stund tills artisten kommer igång och de tre första spåren känns som billiga försök att fylla ut speltiden. Ett praktexempel är WUACV där rapparen repeterar “I just woke up and chose violence” alldeles för ofta tillsammans med ett distat och bastungt beat. Strax därefter övergår det till generisk H&M-musik på Out of Luck.
Sångerskan lyckas återhämta sig på What Ya Know, Ghost! och Gone to the West med laserskarpa och tropiska ljud, samtidigt som hon snyggt levererar verser kring karma och att placera sig själv i centrum. Ring-a-Ling förtjänar även uppmärksamhet då Maidza gör ett fantastiskt jobb med att skapa en cool nattklubbskänsla med Missy Elliott-influenser.
Sweet Justice utmärker sig med att väva in house i det ljudliga, likaså prisar jag Tkay Maidza för hennes ambitioner med sitt artisteri. Tyvärr går det inte riktigt hem här och hon förlorar sig själv bland alla ljudlandskap, likaså tappar jag bort mig själv mellan låtarna.
