Glåmiga domedagsprofeter med gotiska moll-kompositioner har alltid haft ett sjå att hålla sina neddragna mungipor på plats i ljuset av envist ökande global demokratisering och människorättsförbättringar. Efter västvärldens politiska utveckling under 2016 har det blivit lättare för dem att på allvar omfamna dysterheten och vara mer övertygande i sina dystopier, och Timber Timbre försitter inte tillfället.
Titelspåret är en djupt ödesmättad Nick Cave-variant, men det som gör den här kanadensiska trion särskilt aptitlig är deras sätt att gå utanför ramarna. De kombinerar sitt dova gothmuller med både akustisk värme i tonfall och melodier och med en subtil och smart soulgroove i botten. Särskilt i inledande Velvet Gloves and Spit och omedelbart efteråt med Grifting placerar de sig mitt emellan Nick Caves mjukaste stunder och Lambchops mörkaste sväng, och det lyckliga sammanträffande att Parisstudion där skivan spelades in i var fullproppad med uråldriga synthar var Timber Timbre inte sena att utnyttja. Muntra experiment och nyfikna utflykter som Bleu Nuits kombination av vintage trumeffekter och vocoderröst eller det veritabla gitarrsammanbrottet halvvägs genom Moment tillåter ingen framtidspessimist att vaggas för stadigt i sin världsuppfattning.
