Det är få som har släppt lika många och stora hits som The Weeknd gjort de senaste tio åren. Att lansera ett greatest hits-album känns helt logiskt vid det här laget. Ändå kommer Abel Tesfayes framgångssaga med en bitter eftersmak. Det går liksom inte att bortse från den märkliga vändningen 2015. När sångaren som tidigare sålt in sig själv som mystisk, sexmissbrukande RnB-artist plötsligt uttalade sig om att han ville bli nästa Michael Jackson. Från cool och underground, till kommersiell och stundtals pinsam.
Det är också tydligt att Michael Jackson-drömmarna prioriteras här. The Weeknds discoinfluerade och dansanta storsäljare inleder The Highlights. De tidiga årens långsamt pulserande låtar får vänta till slutet. Valen är sällan överraskande. Superhits som Can’t Feel My Face, The Hills och I Feel It Coming är självklarheter. Det enda som riktigt saknas är High For This, låten som inledde och satte tonen för sångarens glåmiga power-RnB under tidigt 2010-tal. Istället fylls albumet ut med en eller två för många spår från förra årets After Hours.
