Skivetiketten har vi inte sett sedan slutet på The Specials storhetstid, och inspelningsåret för den här liveskivan får man leta i det finstilta efter. Men hur mycket de än försöker förmedla att det skulle vara en autentisk artefakt rör det sig här förstås om en souvenir från det viktigaste brittiska ska-bandets återföreningsturné förra året.
Det innebär att bandets kreativa centralgestalt Jerry Dammers lyser enbart med sitt arv och sin mycket demonstrativa frånvaro. Det innebär vidare att vi hör ett band som kanske är en aning vassare tekniskt idag, men som inte längre lever och andas sina låtar. Det innebär att vi får höra den månghövdade nostalgiska övre medelålderspubliken jubla och ta över långa sångpartier från Terry Hall - sånt där som kan förstöra konserten när man står mitt i publiken och som blir än mer enerverande på skiva. Det innebär att vi får höra tonårsanthems från medelålders herrar, och angrepp på Thatcher och National Front istället för på dagens obehagliga ekvivalenter.
Det innebär visserligen också en chans att höra en hel drös av de mest medryckande ungdomsskildringarna från ett turbulent sent 70-tal. Men även om The Specials låtskatt aldrig skulle kunna få ett lägre betyg än det allra högsta fanns den chansen redan innan, i bättre och mer angelägna versioner, så det räcker på långa vägar inte för att uppväga, är jag rädd.
