De var Skottlands kanske första och i särklass bästa punkband i den första generationen innan de snabbt rörde sig vidare mot postpunk och Richard Jobsons senare allt konstnärligare uttrycksformer. Gitarristen som gjorde den snabba utvecklingen möjlig, Stuart Adamson, finns inte längre bland oss, och även om Bruce Watson från Adamsons nästa band Big Country är en logisk ersättning när Skids återförenas för att fira 40-årsjubileum saknas därmed en central del av möjligheterna till musikalisk egensinnighet.
Därför känns det naturligt att bandet väljer att återvända till sin allra tidigaste och larmigaste identitet, med stenhårda trummor och lager av kraftfulla punkgitarrer med tydliga spår av såväl Sex Pistols som Thin Lizzy. Producerande Youth hanterar uppdraget med fingertoppskänsla för såväl tradition och tryck. De stora hej-hå-körerna ekar mäktigt över heden bland annat i titelspåret, och låtar som A World on Fire och Into the Void är värdiga sitt sällskap bland Skids ursprungliga punklåtar i katalogen.
Det enda frågetecknet är faktiskt hur länge Richard Jobson har tålamod att ägna sig åt den här sortens jublande ytliga nostalgi?
