Det har gått 25 år sedan Jon Spencer, då i Pussy Galore, manglade Little Red Rooster och döpte om den till Eric Clapton Must Die bara för att understryka sin poäng om att blues varit och borde vara en farlig och utmanande genre snarare än en laidback parmiddagstapet för framgångsrika entreprenörer. Den tesen har han aldrig vikit en tum ifrån, och med ett sporadiskt återförenat Blues Explosion åstadkommer han det gång på gång. Från det triumfatoriska inledande stridsropet här om att "we gotta pay respect" och vidare i suggestiva funkrytmer och rent livsfarligt stenhårda riff är energin i Freedom Tower lika stor som den inneboende hotfullheten. Invändningar om postmodernistiskt 90-tal i remixdetaljer, scratch och blåssampling ha saklig riktighet, men det förringar inte Jon Spencer Blues Explosions kraft eller angelägenhetsgrad det minsta.
