Det förr så unga psychpopbandet har snart hunnit in i medelåldern, och som återförenade och mognare har deras prioriteringar förändrats.
Viktigare än vassa friflygande klingande gitarrsolon och andra sinnesutvidgande musikaliska experiment är numera ett gediget hantverksmässigt finslipande, och det är ingen slump att de nämner Traveling Wilburys som en central influens.
Fortfarande finns psykedeliska detaljer i nästan varje låt, men det är de noggrant utmejslade melodierna av klassiskt radiosnitt, de stilla gitarrerna och de välavvägda vokalharmonier. När de balanserar sina tidigare och sina nuvarande delar rätt är det spännande, som i Free-möter-Dungen-vassa Stormbreaker och Eyes of the Moon som är fin klassisk brittisk pop med uppenbart Ray Davies-släktskap.
På flera ställen blir det för lite för tillrättalagt, men å andra sidan är Love or Solution snirklig gitarrpop med löjligt enkel refräng, med lagom psykedeliskt gitarrsolo och Paul McCartney-bas på peppig Supremes-botten, ungefär. Så mycket mer än det kan man inte gärna önska sig.
