Det förr så unga psychpopbandet har snart hunnit in i medelåldern, och som återförenade och mognare har deras prioriteringar förändrats.
The Coral
The Coral - Butterfly House
Som så många andra har brittiska The Coral anammat trenden med fluffigt California-doftande körer.
The Coral – träskmonster i en hjärntvättad värld
Den som tycker att rubriken här ovan är flummig, eller kanske pretto, eller i värsta fall båda delarna, gör klokt i att strunta i både The Corals nya album Butterfly House och i den här intervjun. För psykedelisk ekoflummighet och dito pretto är bara förnamnen när James Skelly och hans The Coral kommer igång. Och några rockstjärnedivalater under inspelningarna vill han absolut inte kännas vid.
The CoralOm The Coral ändå kunde skriva mer än en poplåt till varje skiva. [I]In The Morning[/I] är enda behållningen på [I]The Invisible Invasion[/I]. [I]In The Morning[/I] är en utsökt liten sak.
I övrigt saknas vackra melodier och jag funderar på om The Coral vill vara ett trist The Doors eller om de vill vara ett roligt The Doors. Det sistnämnda föredrar jag, något som också blir uppenbart då jag o |
The CoralTro det eller ej, men även i England finns nya band som struntar i att djupstudera rådande trender och listor för att hitta sin stil och komma på NME:s omslag. De sex unga männen i Coral skiter fullständigt i Nick Drake, Travis, Radiohead och Oasis, och bygger musik på helt andra grundpelare.
Lee Southall och James Skelleys sjunger helt wacko, men med mycket kraft. De har grävt i hemstadens histo |
