Kanadensiska tvillingarna Tegan and Sara har sedan 1995 gjort sig namn som såväl indiepopstjärnor som queerikoner. Nya fullängdaren Crybaby bara förstärker det för duon typiska soundet – skivan är syntig, poppunkig och fantasifull. Allt med stor spelglädje. Man kan nästan se tvillingarnas popluggar dansa framför sig.
Albumets första låt, med den passande titeln I Can’t Grow Up, sätter tonen för ett sound som är ungdomligt på gränsen till pubertalt. Det låter helt enkelt lite som något jag skulle lyssna på i högstadiet – vilket inte nödvändigtvis är någonting negativt. Det hela osar indiepop, något för den som gillar Imogen Heap och Paramore.
Min oväntade favoritlåt på Crybaby blir Yellow, som är skönt och gungvänligt långsam och har en sådan otroligt emo refräng – något som jag uppskattar!
Skivans tredje låt F*****g Up Everything That Matters lever upp till poppunktraditionen att göra dansvänligt upbeat låtar med supercatchy refränger – till deppiga texter om toxic relationer. Duons tidiga fans ska inte bli besvikna!
Smoking Weed Alone blir en annan favorit för mig, med ett skönt percussiondriv och en härlig refräng som väcker riktig liveshowlängtan.
Mitt problem är att det hela blir lite väl enformigt på en sådan lång skiva. Soundet går från att kännas konsekvent till att kännas odynamiskt, och till slut är det svårt att hålla låtarna isär. Det är ett välskrivet och -producerat album, och Tegan and Sara en grupp jag gärna ser live någon dag – men när Crybaby är slut känner jag inget behov av att trycka på play igen.
