Visst älskar man överraskande pigga comeback-skivor från artister som inte riktigt hade anseende ens under sin storhetstid? Sådana där skivor där artisten lutar sig mot sin bakgrund men både vågar småle åt den och addera något nytt och fräscht? Där artisten visar upp en nyfikenhet på sin samtid snarare än säg kombinerar gamla låttitlar i en klichéfylld Elvis-"hyllning" producerad av en pensionerad Sweet-gitarrist? Det är därför Suzi Quatros comeback är så fullständigt omöjlig att hitta en enda positiv känsla inför.
Skivbolag:
Artist:
