Den brittiska gitarrvirtuosen Steve Hackett har en lång framgångsresa bakom sig. På 1970-talet var han mest känd som medlem i Genesis, men sedan dess har han byggt upp en solokarriär som gitarrist.
Genom åren har han släppt en rad album, som genomsyras av kärleken till gitarren. Vid 70-års ålder är han åter tillbaka. Det klarblå skivomslaget är simpelt, men även komplext och väcker liv i längtan av att kunna resa igen.
Precis som vanligt står det instrumentella konstverket i fokus. De stundvis långa styckena påminner om en gränslös musikal, som handlar om längtan till Medelhavet. Förutom den akustiska gitarren har albumet även inslag av sydamerikanska och arabiska instrument. Här finns ett stort musikaliskt djup, som saknar både tid och ålder. Samtidigt är det långt ifrån självklart att musiken går hem hos alla. Under a Mediterranean Sky är långt ifrån ett modernt, kommersiellt album. Dessutom är det nog sällan man lyssnar på musiken mer än en eller två gånger.
Dock är det värt att ge albumet ett försök. Framför allt under coronapandemins framfart - då många av oss genomgår livsförändringar eller längtar till det naturliga, gröna livet. Bästa låten är The Call of the Sea.
