När listan på "main players" och "additional instrumentalists" upptar en handskriven A5a och man ännu en gång möts av osammanhängande franska poptexter, varvat med oräkneliga doanden, så spelar det ingen roll att Stereolab har betalat sina skulder till musikvärlden. Det hjälper knappt ens att det är en av deras poppigare och mer okomplicerade stunder hittills - eller att de har åkt till en av USAs mer kvalitativa musikstäder, Chicago. Och att Jim O' Rourke, Archer Prewitt, John McEntire, gente sedvanliga Sean O' Hagan, alla finns med på sina hörn blir nästan irriterande. De gör som vanligt ett klanderfritt skickligt jobb: produktionen är omistlig och lyssnar man i hörlurar vecklar lager på lager av instrument ut sig över trumhinnan. Här och där håller sångerna nästan Sea and Cake-klass, dessvärre minus den karismatiska sången. [I]Black Arts[/I] är till exempel riktigt bra. Men ingenting hjälper riktigt. Jag kan inte ta in skivan och jag misstänker att låtarna kanske helt enkelt inte är tillräckligt bra. Eller så är det Jane Birkin-estetiken som står mig upp i halsen.
Skivbolag:
Artist:
