St. Vincent - MassEducation

Patrik Forshage 00:00 11 Oct 2018

Förra årets Masseduction var ett omtumlande album på så många sätt. Texterna med både reflektioner om maktstrukturer i olika former och nära personporträtt. De genomstarka låtarna - innerliga, personliga och extroverta i ett enda virvlande myller. St. Vincents lika föränderliga och magnifika sånginsatser. Moderna och dramatiska arrangemang där en av samtidens mest innovativa gitarrister - Annie Clark själv - hade fritt spelutrymme för experiment i tusen riktningar och för effektiv suggestion. 

I samband med de inspelningarna fanns lite tid över, och den använde St. Vincent effektivt. Tillsammans med Thomas Bartlett på piano spelade hon in arbetsversioner av sångerna, direkt och med allt utom rösten och själva låtarna bortrationaliserat. Man kan tänka att det finns en fara i att frivilligt avstå det fantasiska gitarrspel som är en så central del av St. Vincents uttryck, men men faktum är at nakenheten sätter ytterligare fokus på låtkvaliteten och på texternas komplexa relationer och öden. Detaljer i berättelserna träder fram med all sin subtila skärpa, hetsigt och dramatiskt när Pills alla användningsområden sätts i obarmhärtigt strålkastarljus eller vemodigt i Happy Birthday där Johnny (var han nu befinner sig) får Jim Carroll i julklapp, som ett varnande exempel.

Trasiga Young Lover och New York är allra starkast i sin intensiva känslighet, men hela MassEduction är en uppvisning från en av vår tids mest angelägna och nyskapande musiker. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Elvis Costello and the Imposters - Look Now

Första gången jag såg Elvis Costello live gick jag därifrån efter halva spelningen. En pretentiös herre som ville verka viktig och som saknade udd, tyckte jag. Den gången 1980 var det helt uppåt väggarna, och sa mycket mer om de snäva musikaliska ramarna hos mitt 15-åriga jag, som köpt biljett enbart för förbanden Dag Vag och Ebba Grön. För det snabba avfärdandet har jag betalat i många decennier, genom att fortsätta köpa och lyssna på precis varenda konstig orkesterskiva han med sitt svällande ego tyckt sig ha kapacitet att ro iland. Men efter 31(!) album har jag fått nog.