Shout Out Louds – Ease My Mind

Patrik Forshage 00:00 21 Sep 2017

När Adam Olenius inleder Shout Out Louds femte album - det första på fyra år - med den hitvänliga refrängen ”This is just the beginning, this is just the start” kan det betraktas som ett ställningstagande och en manifestation. Trots konsekvent starka album genom åren har popularitetskurvans tillväxt kommit av sig, och frågan är vilken relevans Shout Out Louds har idag. 

Men med en självklar rättframhet använder de Ease My Mind till att med självsäkerhet, finess och möjligen en viss återgång till de tidiga årens mer rudimentära popklädnad  radda upp en lång räcka smarta poplåtar med både mild drömsk mildhet och hitpotential. Paola, White Suzuki, No Logic, Oh Oh - enskilt och tillsammans överbevisar de mer än väl eventuella tvivlare. 

Detaljfinishen är anmärkningsvärd, ibland med en ensamt ekande maraccas-effekt, ofta med gnistrande klara gitarrer, med ett effektivt användande av Bebban Stenborgs kontrasterande vokala inpass, och i inledningen till den Abba-pop som är titelspåret och hennes leadsångtillfälle till och med med en citar. 

”Just the beginning”, alltså? Nja, kanske inte. Den där febriga entusiasmen och nyförälskade lusten som var så påfallande när Shout Out Louds faktiskt debuterade fattas, men å andra sidan använder de all sin samlade erfarenhet för att göra ett sammansatt och högkvalitativt popalbum. Det är tillräckligt för att motivera en fortsättning så lång och spännande som de själva väljer.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Pale Honey - Devotion

Tuva Lodmark och Nelly Daltrey förtjänar er uppmärksamhet. Debuten Fiction kom 2014, och deras andra släpp Devotion gör det tydligt att göteborgsduon redan är oförskämt bekväma i sitt sound, som på LP:n självsäkert pendlar mellan ett gött surfrockband från en Tarantino-film, via riktigt bra minimalistisk rock och vidare till en otröstlig Lykke Li. I Pale Honeys kapabla händer känns det självklart.

Tusks - Dissolve

Tusks första längre skiva lider av alla symptom en debut kan ha, och känns mer som en obligatoriskt inlämnad uppsats än ett passionsprojekt när den snirklar sig igenom sina snarlika spår med en känsla av plikt.

Det bleka plattan sticker aldrig ut. I stunder låter det snarare som ett collage av Londonbaserade Emily Underhills influenser än ett eget verk och även om debuter i viss mån är ursäktade dessa tendenser är det synd, för potentialen finns där. Det mest självsäkra spåret Toronto är också plattans mest spännande.

Makthaverskan — III

Man kan sortera in Makthaverskan i en göteborgsk postpunktradition av starka känslor och stora åthävor om man vill och behöver. Men den energi som alltid fyllt deras starka sånger är samtidigt starkt personlig, och på sitt tredje album brinner den med en intensivt blå låga. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!