Vi vet hur det funkar när Adele inte hört av sig på ett tag. Då får vi lyfta luren för plan B - att ringa Sam Smith. Vi kanske inte är störtförälskade, men det fyller några tomma nätter. Sedan vi hördes sist har han tagit en paus, samlat på sig några fler hjärtesorger och kommit tillbaka trasigare än någonsin med sin andra soloplatta.
Sam Smith ger sig hän. Han sjunger innerligt - som om varje mening är livsavgörande och kräver hans fulla engagemang. Vackra texter, religiösa referenser och en gospelkör i bakgrunden för att riktigt driva hem hur stora känslorna är. Men som när en skådespelare jobbar som vaktmästare i månader inför en halvdan film matchas hans insats aldrig riktigt av produktionen. Trots toppar som den redan släppta singeln Too Good at Goodbyes blir skivan som helhet ganska platt.
Fast egentligen kräver vi nog inte mer än en riktigt ledsen radiosingel av honom för att hålla ut tills Adele hör av sig igen. Det har vi fått.
