Stackars Sahara Hotnights. Förväntningarna på deras uppföljare har trissats upp till lika orimligt höga proportioner som hyllningarna av debuten. Och hur hade de kunnat leva upp till det?
Sanningen att säga står band av Sahara Hotnights kvalitet i var och varannan källare eller garage runt om i Sverige. Visst är de tajta, men inte så tajta som berömmet av deras första skiva så småningom kom att göra gällande. Visst skriver de hyfsade rocklåtar, men inte så lysande som allt fler tycks hävda. Men visst är de precis så kaxiga som alla säger, det behöver vi inte bråka om.
Kanske är Sahara Hotnights de enda som inte trott på hyllningskörerna. [I]Jennie Bomb[/I] är en konsekvent och habil skiva, som inte har storhetsvansinne. Tjejerna från Robertsfors har fortsatt spela samma ösiga rock tvärs igenom mediehysterin, och visst har de utvecklats på ett par år. Här sitter soundet säkrare än på debuten, men i gengäld har de omedelbara melodier som ändå fanns där fått stryka på foten.
Sahara Hotnights trycker gasen i botten från början, och sedan låter tjejerna arga och slår hårt på sina gitarrer på hög volym rätt igenom hela skivan. När vi når slutet är lyssnaren lika utmattad som efter ett bättre träningspass, bortsett från att vilostunderna nästan helt skalats bort. Resultatet låter jämntjockt, och singeln [I]On Top of Your World[/I] som lät lite anonym när den dök upp sticker ut i jämförelse med resten av materialet. Bara på ett par ställen vågar Sahara Hotnights lätta på gasen, som på [I]Only the Fakes Survive[/I], och genast blir resultatet mer dynamiskt och spännande.
Sahara Hotnights är ett helt okej garageband. Men de är inte Det Stora Vita Hoppet. Och det tror jag att de är rätt nöjda med.
Skivbolag:
Artist:
