Sabaton - The Great War

Christoffer Bertzell 00:00 20 Jul 2019

Sabaton har alltid varit goda historieberättare. Om det så är om den svenske Karl XII stormaktstid, japanska samurajupproret eller tyska nazisternas framfart har deras skildringar dikterat deras musikaliska dramaturgi. Att då ett dunkelt skyttegravskrig, kännetecknat av dödliga tekniska framsteg, skulle vara det som tog dem till en ny nivå kanske inte var förväntat, men det är precis det som behövdes.

The Great War tillåts det svenska bandet att ta ut svängarna mer än någonsin. Det är ett mångfacetterat album som dock fortfarande ljuder extremt sabatonskt och dessutom producerats av Jonas Kjellgren – någon annan än Peter eller Tommy Tägtgren som annars varit likt en sjätte medlem i bandets albumproduktioner. 

Det som slår en genast är hur ljudbilden bär en mer organisk karaktär som underbyggs av Hannes van Dahls fantastiska trumspel. Det är genomgående också ett mer sparsamt användande av keyboards, vilket i sig skapar en större dynamik inför de Nightwish-aktiga arrangemang som slår till under partier där körer och orkester bygger upp ett peppigt inferno. Joakim Brodéns omissigenkännliga röst hittar även den några nya mörkare uttrycksformer, som ofta ackompanjeras av gitarrer och låtar som tar något hårdare vägar, även om klassiskt katchiga power metal-dängor är en självklar del av deras själ.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Whitney - Candid

Hyllade duon Whitney släpper coveralbumet Candid mitt i den blåsiga sommaren. Det är en samling med tio låtar från bland andra Kelela, David Byrne, John Denver och The Roches. Att släppa coverskiva, eller covers generellt, är ett så fint sätt att ge lite nytt liv åt äldre verk. Eller äldre behöver de nödvändigtvis inte vara, det räcker nog bara med att tycka om låtarna.

Alanis Morissette - Such Pretty Forks in the Road

Such Pretty Forks In The Road är en grundlig genomgång av Alanis Morissette sinnestillstånd, där hon pratar om obekväma ämnen som psykisk ohälsa, missbruk och sexuellt våld. Men i samband med hennes mjuka framtoning är inte musiken avskräckande utan grundar sig ur ett tryggt perspektiv. Morissette är som en tröstande jourtjej som vet precis vad hon ska säga för att trösta och stärka. Det är berörande och mysigt i allt sitt mörker.