Det har blivit en allmänt accepterad sanning att Ryan Adams är ett geni som sjuder över av produktivitet. Men det är två saker som inte självklart hänger ihop. Visst kan hans spelningar bli smärre maratonuppvisningar, men det har inte nödvändigtvis inneburit timmar av kvalitet. Visst ägnar Ryan Adams all sin lediga tid i närmaste studio, men än är det rätt lite som har nått våra öron. Tills nu.
[I]Demolition[/I] är en demo-greatest hits, där Ryan Adams har plockat ihop demos från fem olika tillfällen. Hälften kommer från hans inspelningar med turnébandet The Pinkhearts, som försöker härma The Replacements så intensivt att de glömmer att gå ut med soporna. Därför finns här inte bara starka [I]Nuclear[/I], skivans höjdpunkt, och Gimmie a Sign utan också flera mycket ofärdiga spår enbart av arkivintresse.
Det tidigaste materialet kommer från [I]The Suicide Handbook[/I] med lapsteelgitarristen Bucky Baxter. Därifrån har vi tidigare bara hört [I]Answering Bell[/I], och det hade kunnat räcka. Från [I]48 Hours[/I]-sessionen, inspirerad av Alanis Morissette (!), får vi hans försök till Workingman's Dead-countryrock i form av en trött [I]Hallelujah[/I] och ännu tröttare [I]Chin Up, Cheer Up[/I]. Från Stockholmssessionerna för nåt år sedan hörs en oinspirerad [I]You Will Always be the Same[/I]. När Ryan Adams sätter sig med sin gitarr och sitt munspel går det ofta på rutin.
Avslutande [I]Jesus (Don't Touch My Baby)[/I] är en riktigt trist portademo som vill vara stämningsfull med tjocka synthlager och molnlätta gitarrer. Men den enda stämning den lyckas skapa är tristess.
Det verkar som att Ryan Adams omtalande magasin med material inte var så välfyllt ändå. Därför förklarar skivbolaget lite ursäktande att Ryan Adams i dagarna påbörjar inspelningen av den officiella uppföljaren till förra årets [I]Gold[/I]. Men guldglansen har börjat mattas.
Skivbolag:
Artist:
