Rustin Man - Clockdust

Patrik Forshage 00:00 22 Mar 2020

Ett nytt album bara året efter hans strålande Drift Code hade vi inte väntat oss av den forne Talk Talk-basisten Paul Webb, som innan dess höll oss på halster i 17 år. Men inspirationen och stämningarna dröjde sig kvar, och det finns det anledning att vara tacksam för. 

Inledningsvis försäkrar han över spartanskt men hjärteknipande pianospel att han är oförmögen att ljuga, och sedan ger han oss en skiva som är ett under av innerlighet, närhet och äkthet. Över ett luftigt arrangemang för akustisk gitarr, änglakörer och enstaka stråkar och horn sjunger han med en intimitet - försiktigt viskande lite för nära mikrofonen - vars like inte hörts sedan Robert Wyatts finaste ögonblick. 

”A dusty old bandstand full of new guitars, waiting to misbehave, waiting to take your place”, sjunger han med ett djupt nostalgiskt vemod och med en röst som griper tag, och när han i Kinky Living låter berättandet bli teatralt landar han någonstans mellan Bowies Brel-tolkningar och Tom Waits. För även ljudexperimenten i Rubicon Song och den milda dubambitionen i Night in the Evening är vilsamt värmande, och den som söker trygghet och tröst i de svåraste av tider finner det hos Rustin Man.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Finntroll - Vredesvävd

Dessa finska tokar är nu inne på sitt sjunde album med trolska texter på svenska. Musikaliskt rör bandet sig fortfarande i en folkmusikalisk grund med en stor del insprängd humor. Samtidigt har bandet maxat inspirationen från extrem symfonisk metal som gränsar till den black metal vi bekantade oss med i slutet av 90-talet. 

Garbochock — En annan dag

När Stry Terrarie från absolut ingenstans släpper ett andra studioalbum med Garbochock är det på många sätt en sensation. Bandets hittills enda album Ritual från 1980 är en av de mest intensivt brännande album som givits ut i landet, och ett av de fem album som kommit att definiera svensk postpunk (jodå, jag sneglar också åt ert håll TT-Reuter, Cortex, Brända Barn och Dom Dummaste), så ett nyutgiven Garbochock-album är en sensation i sig. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!