Loud Music In Cars. En gul Ford Anglia '55 med breda bakdäck. Istället för baksäte ett kraftigt baselement, med småhögtalare spridda i kupén. Långsam färd en sommardag i Hälsingland eller Minnesota. Med vilken musik ska den bilden illustreras?
Rodney Crowell sorteras rutinmässigt in under "country". Med hans erfarenheter i åtanke är det förstås adekvat. Han ansågs innan hatt-akternas intåg på scenen vara det unga stora countryhoppet redan när han dök upp som en efterföljare till Gram Parsons bakom Emmylou Harris i Oak Ridge Boys och genom sitt äktenskap med Rosanne Cash. Men idag är det tveksamt om han verkligen hör hemma i den avdelningen i skivaffären. Ungefär samtidigt som country når en bredare publik i Europa väljer Rodney Crowell att ta av sig sin 16 gallon-hatt, ställa upp pedal steelgitarren på vinden för att istället pröva... pubrock. [I]Why Don't We Talk About It[/I] är den bredbenta rock som illustrerar färden i den hottade europeiska amerikanaren, och resan är njutbar. Men den åstadkommer inga rysningar av välbehag.
Den gula Anglian finns på omslaget till [I]Loud Music In Cars[/I], Billy Bremners första solosingel på Stiff Records 1981, och där fastslogs standarden för pubrockens bilåkarlåtar. För att vi ska rikta vår koncentration från V8-ans muller krävs mer än ett kaxigt angrepp och några skräniga riff. Det krävs en omedelbar popmelodi, vilket Rodney Crowell levererar, och det krävs en övertygande och personlig röst. Det fattas hos Rodney Crowell.
Det är ingen slump att Rodney Crowells största framgångar har varit som låtskrivare åt gamla frugan, åt Nitty Gritty Dirt Band och åt Guy Clark. På [I]The Houston Kid[/I] finns många låtar med stora kvaliteter, både countryförsök, dråpliga outlaw-epos och rockiga bagateller, men Rodney Crowell förmår aldrig lyfta dem till några högre höjder. Hans brist på personlighet blir pinsamt tydlig när Johnny Cash i egen hög person dyker upp på [I]I Walk The Line (Revisited)[/I] och utklassar sin f d svärson.
Billy Bremner bor numera i Hälsingland, vilket gör honom till ett rent geografiskt mer tillgängligt alternativ till Rodney Crowells senaste inkarnation. Eftersom Bremner gör mer spännande pubrock och har mer träffande motorreferenser i sina texter finns ingen anledning för det utdöende släktet pubrockare att söka sin njutning på andra sidan Atlanten.
Skivbolag:
Artist:
