Artisten Rein debuterade 2016 med EP:n Rein och har sedan dess släppt musik regelbundet. Nu är hon här med sitt andra album God is a woman, som inleds med höstens singel How's it gonna be?. Rein sjunger mjukt över en händelserik och hård produktion, vilket ger en skön kontrast till hennes vanligtvis mer robusta ton, som brukar vara hennes signum.
Albumet börjar bra, men sedan faller det tyvärr platt. De resterande nio låtarna är hårda hyperpop-instrumentaler med upprepade sångmelodier och pratinslag. Problemet är att de näst intill låter identiska, så pass att jag ibland inte förstår att skivan rullat vidare till nästa spår. Trots att vissa låtar är välproducerade kan jag inte hjälpa att bli uttråkad.
Jag tror att Joanna Reinikainen, som hon egentligen heter, hade tjänat på att korta ner eller till och med halvera några av låtarna. Till exempel är låten There’s no tomorrow en fyra minuter lång upprepning av meningarna “late night is coming / no time for talking / just keep on dancing like there’s no tomorrow”. Man hade också kunnat experimentera mer med produktionerna och ljudlandskapet för att ge albumet den dynamik som det saknar.
Detta album hade möjligtvis kunnat vara fett att se live med några enheter i kroppen. Men att bara höra det så här i lurarna håller inte hela vägen för mig.
