Blues är roten och allt annat är frukt, sa en smart jäkel en gång. År 2004 är året då R. Kelly blir retrokungen med stort R. På omslaget har han slarvigt knäppt skjorta och Stevie Wonder-glajer, blicken fäst upp i skyn och mot bokstäver utklippta från 1976. Han har lämnat de trista hiphop-dagsländorna bakom sig och koncentrerar sig nu på att göra ett soulalbum. Och ett bluesalbum.
Det är bara att ta emot de exakt 20 stycken helt oantastliga låtarna om steppandets konst, kvinns och gud.
Från starten med [I]Love Street[/I] där han varsamt rullar ut avväpnande mjukt discoblås som hela tiden flörtar med Hall & Oates och Al Green till [I]If[/I] med sina stråkar och plingande berlocker.
Den sista skivan inleds av [I]3 Way Phone[/I] med Kelly Price och de låter lika sammansvetsade som någonsin Fred Astaire och Ginger Rogers medan titellåten [I]U Saved Me[/I] är så storslagen och sorgsen att kyrkoklockarna stannar.
Och när [I]I Surrender[/I] når sitt klimax känns det som om han under sina snart 15 verksamma år stoppat undan alla de här låtarna. Kanske för en rainy day, eller bara för att de skulle ha blivit så missförstådda.
För här finns varken fiesta, frukt, flåsiga hits eller floorfillers. Ingen svett, bara gåshud.
Skivbolag:
Artist:
