R. Kelly

22:52 4 Mar 2003
Jag skiter fullständigt i vad R. Kelly har gjort eller inte gjort vid sidan av den musikaliska karriären. Liksom jag skiter i om Michael Jackson sover med barn på Neverland så länge han då och då släpper låtar som [I]You Rock My World[/I]. Så stäm mig? Jag ställer mig inte bakom pedofili, men musikens kraft är för stor för att ägna sig åt enstaka artisters förehavanden. Att rockstjärnor bör vara förebilder är världens största missuppfattning. Människor bör vara förebilder, människor är inte förebilder. Vi gör fel. Så lämnar vi det ämnet och går in på vad den här texten egentligen ska handla om: R. Kellys nya, och fett efterlängtade, skiva [I]Chocolate Factory[/I]. Förutom det halvlyckade, kanske lite underskattade, Jay-Z-samarbetet [I]Best of Both Worlds[/I] gav förra R. Kelly-året oss framför allt en skiva med namnet [I]Loveland[/I] som läckte ut på nätet och blev indragen. En del av låtarna därifrån har fått följa med till [I]Chocolate Factory[/I] och utgör bland annat en [I]Loveland[/I]-bonus-CD, så för folk som inte laddar ner saker är det här 23 nya spår från killen som skriver bäst om sex. Kanske inte hans bästa alster, men tillräckligt med imma på fönstrena för att tillfredsställa mig i ett par veckor. En av förra årets allra bästa soullåtar, [I]In the Name of Love[/I] från [I]Loveland[/I], har här blivit [I]Step in the Name of Love[/I] (och en snarlik remix) och tillsammans med remixen på första singeln [I]Ignition[/I] är de huvudnummer här. Opera-versionen av [I]I Believe I Can Fly[/I] var [I]Loveland[/I]s bisarra inslag. Vi kommer inte i närheten av någonting sådant här men den osmakligt elgitarrsbeströdda [I]Imagine That[/I] är svulstig nog. Och vi slipper inte heller duetten med Mr Biggs, eller Ronald Isley om man så vill. [I]Showdown[/I] klockar in på knappa åtta minuter och kommer såklart komplett med chefens fru-tema och långa avbrott för dialog, gitarrplonk från den öde vilda västern-staden och en harklande, fräsande och spottande Kelly. Ett av R. Kellys största problem är att han så sällan blir tidlös och klassisk, han gör ibland fantastiska klubblåtar om att kyssa en tjej från topp till tå, men alldeles för sällan låtar som [I]Step in the Name of Love[/I]. Så ej heller på [I]Chocolate Factory[/I].
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner