Det var först helt nyligen jag upptäckte R. Kellys storhet. En vänlig själ spelade upp låtar som [I]Be Careful[/I], hans fantastiska duett med Sparkle, och jättevackra [I]When A Woman's Fed Up[/I], och fick mig att inse vilket gigantiskt misstag jag begått. För inte nog med att jag själv aldrig varit särskilt förtjust i Kelly, jag har också häcklat honom inför alla som velat lyssna. En självgod smörsångare, mycket mer än så ansåg jag inte att han var.
Visst är R. Kelly självgod, så att det räcker och blir över, och visst är han en smörsångare. Men långt mer i ordets positiva bemärkelse än jag någonsin kunnat tro. R. Kelly är en gud när det kommer till smöriga ballader. Och ovannämnda låtar är några av de vackraste moderna soullåtar som gjorts. Gospel-doftande [I]Up And Outta Here[/I], från soundtracket till nyinspelningen av [I]Shaft[/I], likaså. (Varför är den för resten inte med på den här plattan?) På [I]TP-2.COM[/I] finns nästan bedjande [I]I Don't Mean It[/I], kärleksdyrkande [I]Just Like That[/I] och singeln [I]I Wish[/I], som är i nästan samma klass.
Tyvärr är det inte alltid R. Kelly presterar sådana mästerverk. Ganska ofta tenderar han att förvirra sig bort i menlöst wailande dravel - hans gamla superhit [I]I Believe I Can Fly[/I], en av orsakerna till mina tidigare förutfattade meningar, är bara ett exempel på det. På nya skivan finns nog ingen låt som är lika storslaget trist, men [I]Feelin' On Your Booty[/I] och den på gränsen till skrattretande självgoda [I]One Me[/I] är inte långt ifrån. Och att han på både [I]Like A Real Freak[/I] och [I]Fiesta[/I] använder sig av den spanska gitarren borde vara så gott som oförlåtligt. Däremot gillar jag [I]The Storm Is Over Now[/I] trots den starka [I]We Are The World[/I]-allsångskänslan.
Och på något sätt förlåter man alltid R. Kelly. Förmodligen för att han, när han gör någonting bra, gör det så satans bra. Då har han åtminstone mitt hjärta som i en liten ask.Artist:
