Det här bandet nöjer sig inte med att hitta på nya albumtitlar när de släpper skivor, de byter dessutom bandnamn. Detta är deras andra självbetitlade skiva efter debuten Viet Cong och det är en ganska imponerande låtsamling. De lyckas nämligen låta som både Joy Division och Interpol utan att för den sakens skull framstå som ett coverband eller ett gäng postpunkare utan fantasi. Kanske är det den bottendjupa basrösten som gör det, kombinerat med arga stoneface-gitarrer, monotoni och en rastlös feberdrömskänsla. Ibland drar det för mycket åt svulstig metal eller gammelrock med snabba riff, men de snedstegen är tack och lov ganska få.
Nyckelord:
Skivbolag:
Artist:
