Bill "Highpockets" Landford startade sin gospelkarriär genom att sjunga och spela elgitarr med Golden Gate Quartet i slutet av 30-talet. Han hade en av de mest medvetna, mest medryckande rösterna i den tidens gospelmusik. Den typen av röst som 60-talets soulsångare gjorde sitt bästa för att efterlikna. Mot slutet av 40-talet värvade han en sjuttonårig Brook Benton till sin grupp The Landfordaires. Strax efter det spelade han för skivbolaget Columbia in [I]Run On For A Long Time[/I], ett av 40-talets allra mest utsökta gospelspår.
Jag berättar det här för att Moby verkar intresserad av sådana ting. Ett av de allra bästa spåren på [I]Play[/I] är nämligen uppbyggt kring en sampling från Landfords klassiska inspelning från 1949. Det finns fler liknande exempel på plattan. Och det är naturligtvis denna förankring i gamla traditioner som gör hans elektroniska klipp-och-klistra-musik så förvånande varm och gripande. Det är dessa möten mellan blues och breakbeats som suger in mig i den här plattan.
Jag har aldrig brytt mig så mycket om hans mer dansinriktade saker, och ibland går han på tomgång även här, men i sina bästa stunder blir den här djupt melankoliska musiken ett sällsynt fängslande bluesmantra för denna vansinniga, förvirrande tid.
Skivbolag:
Artist:
