Gallskrik, falsett, viskningar. Orglar, klockspel, trumpeter, körer. Kaos, energi, eufori. Gitarrer som går balansgång och trummor som studsar fram som överentusiastiska basketbollar på flykt i en gymnastiksal. Valstakt, baktakt, otakt, snabb takt. Bandet heter The Plan men beskrivningen stämmer in på Håkan Hellström eller Bad Cash Quartet också. Den innerliga sången finns även hos Honey Is Cool.
Göteborg har fått ett nytt soundtrack. Det är unikt, lättigenkännligt, banalt kanske, men väldigt, väldigt svängigt. Och på ett eller annat sätt mynnar det direkt ur Broder Daniel. Håkan är med där. Theodor Jensen, The Plans sångare, likaså. Håkan spelade med Honey Is Cool förut. Bad Cash turnerade med sin första skiva som Broder Daniels förband, fans och maskotar. Lars i Broder Daniel producerade just deras nya skiva.
De gemensamma nämnarna är oräkneliga, men det intressanta är att alla dessa band klarar sig utmärkt på egen hand. De låter allt och samtidigt ingenting som varandra. Mest av allt ställer de allting på kant. Theodor gör det helt själv, genom att sjunga så vackert att det är obegripligt att han inte gjort det på skiva förrän nu. För varje gång han vrålar de där utslitna, franska kärleksfraserna så blir jag mer och mer förundrad. Vänd sedan på den singeln och han sitter plötsligt onykter i en solvarm park och våndas och trivs på samma gång. Med en röst som kan slicka bort även de mest svårläkta sår. När skivan är slut har dygnets alla mest basala ögonblick fått en ton tillägnad sig. Trött, pigg, glad, ledsen, förtvivlad, arg, över allt annat skitlycklig, ensam, utmattad. Instrumenten rättar sig efter varje liten känsloförändring. Alla dör i slutet, som min kollega så träffande beskrev det. Antingen det eller så vaknar de och ser inte kloka ut. Eufori och tragedi.
Göteborg har ett hemligt själsliv, ett annat nattliv eller svaret på någon slags gåta som de kan sätta musik till som jag inte ens kan sätta ord på.
Skivbolag:
Artist:
