Johnny Dowd driver flyttfirman Zolar Moving i Ithaca, New York. Firman har två lastbilar, man funderar på att skaffa en till. Det berättade Dowd när jag träffade honom förra året.
Då berättade han också varför han skriver sådana hårresande sånger om mord, sjuklig svartsjuka, snedvridna sexdrifter och annat elände. Något han gjort fem timmar om dagen de senaste tjugo åren. "Jag är så skraj för det slumpmässiga i livet. Att det går en sådan tunn linje mellan liv och död och mellan rätt och fel. Inget är mer slumpartat än ett oplanerat mord. Jag försöker fördriva demonerna. Om jag kan skriva om döden betyder det att jag själv fortfarande lever." Och så gick han och hans lilla band ut på den fyra kvadratmeter stora scenen på Kulturbolagets bakficka och gjorde en vild, fantastisk, demonfördrivande konsert. I jämförelse med den upplevelsen är [I]Pictures From Life's Other Side[/I] mer välordnad och nästan lite.snäll, om nu det uttrycket någonsin kan vara relevant i det här sammanhanget.
Men bara på ett musikaliskt plan, historierna han berättar är lika kallsvettiga, lika fascinerande obehagliga. Likt en rännstenens Randy Newman iklär han sig roller som slemmig förföljare, raglande fyllo, sexgalning och psykotisk mördare. Tala om handgriplig exorcism, terrorn stirrar oss rakt i ögonen. Han levererar sina berättelser med den utbrända humanismens trötta uppgivenhet, men ibland också med en väckelsepredikants allsmäktiga besatthet. Musiken må vara en ångestens säkerhetsventil, men här finns naturligtvis också en smått vrickad exhibitionism i aktion. Eller som han skrev i följebrevet till sin första, hemkörda platta: "If rock'n'roll was a religion I'd be a preacher in need of a church". Jag kan höra församlingen sjunga psalmen [I]No Woman's Flesh But Hers[/I]. Tanken svindlar.Skivbolag:
Artist:
