Paul McCartney - McCartney III

Anna Bjermqvist 00:00 23 Dec 2020

50 år efter soloalbumet McCartney I och 40 år McCartney II kommer nu den tredje skivan i trilogin. ”I had no idea this would end up as an album” säger 78:a årige Paul, som fyndigt påstår att albumet är skrivet under ”rockdown” då han behövt hålla sig isolerad.

Albumet är resultatet av ett riktigt DIY-projekt i coronas anda där McCartney själv spelar alla instrument och sjunger alla stämmor. Artisten har bara spelat in sådant han tycker är kul hemma i karantänen, och utgången blev en sympatisk och lättsam skiva.

McCartney håller fast vid sina rötter, men det ligger även en viss förnyelse över spåren. Jag gillar Paul McCartney just för att han alltid gjort det han har lust med och vågar modernisera sitt sound jämfört med många andra legender från dåtiden. På tal om att modernisera sig förresten… Bevittnade McCartney dansa på Tiktok för att marknadsföra nya skivan och blev väldigt skärrad för det såg tyvärr inte bra ut. Där kanske den här ”down-with-the-kids”-grejen gått lite för långt, för ärligt, hur många i hans målgrupp hänger där?

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.