Innovationen och nyskapandet som präglade Parhams debut från 2014 återkommer även på denna utmärkta uppföljare. Bitvis känns flowet lite stelbent och produktionerna väl safespelade. Men mestadels tacklar Parham det moderna soundet skickligt, varierat och välskrivet.
Som mest intressant blir det när han, som på Spela över, släpper lite på tyglarna och på allvar visar upp den rapmässiga arsenal han uppenbart sitter på. Även soundmässigt växer albumet i takt med att det kreativa området breddas. Det bästa exemplet på detta är det dunkla Nibla-producerade beatet på sylvassa Om dom bara visste.